onsdag, januari 31, 2007

Menlös

Idag började jag elva, fast när jag steg upp (vid nio) kändes det som att klockan var sex. Jag har en konstig känsla i kroppen som inte riktigt vill ge med sig. Jag har svårt för att äta och det känns fortfarande som att frukosten sitter fast i halsen. Testa gärna att åka buss när det känns så. Det är jätteavkopplande och inte alls instängt på något vis, inte alls.

Nu sitter jag på skolan och orkar inte åka hem, fastän jag slutade för snart en timme sedan. Nej, den här dagen, alltså. Den är inte till för mig.

tisdag, januari 30, 2007

Inte KGB idag heller

Föreläsning om databasteori som lika gärna kunde ha hållits på grekiska, för jag fattade typ ingenting. Och jag var alldeles för trött för att ens försöka fatta, om jag ska vara ärlig.

Kom hem vid lunchtid och längtade ut. Tog en promenad i Pildammsparken och genade genom sjukhusområdet, som jag hyser ett slags hatkärlek till. Den uppenbara ångestbiten kompenseras av människor i vita rockar som har som levebröd att läka folk. Det är perfekt att vara där vid lunchtid, för då kommer de från alla håll och morsar på varandra med glad min. "Hej, jag har just opererat bort en hjärntumör, nu ska jag käka falafel!" Otroligt fascinerande. Jag skulle kunna bli en sådan där gubbe som står och kollar på vägbyggen, fast på sjukhusområdet i stället.
I serien "Jag kan inte sluta lyssna på Interpol och jag vet att jag börjar låta som en repig skiva när jag tjatar om dem" har vi idag kommit fram till The New från första skivan (Turn On The Bright Lights).

I wish I could live free. I hope it's not beyond me. Settling down takes time.

Den är lite orsaken till att jag är övertrött idag, för jag var tvungen att lyssna på den ett antal gånger när jag skulle somna inatt. Jag ser det dock som kvalificerat sömnsubstitut.

måndag, januari 29, 2007

Music is my radar

Idag är precis som igår. Kan inte slita mig. Jag vill alltid känna så här.

She swears I'm a slave to the details
But if your life is such a big joke why should I care?

....

I'll bring you when my lifeboat sails through the night
That is supposing that you don't sleep tonight. (Rösten när han drar ut på "sleep tonight".)

söndag, januari 28, 2007

Snart måndag

Jag kan inte gå och lägga mig, för jag kan inte sluta lyssna på Leif Eriksson med Interpol. Det börjar nästan likna missbruk, det här. Jag hittade dessutom en fantastisk liveversion av låten här. Paul Banks röst är nästan ännu bättre live, jag står inte ut.

She says it helps with the lights out
Her rabid glow is like braille to the night
She swears I'm a slave to the details
But if your life is such a big joke why should I care?

The clock is set for nine but you know you're gonna make it eight
So that you two can take some time teach each other to reciprocate

She feels that my sentimental side should be held with kids gloves
But she doesn't know that I left my urge in the icebox
She swears I'm just prey for the female
Well then hook me up and throw me baby cakes cause I like to get hooked

The clock is set for nine but you know you're gonna make it eight
All the people that you've loved they're all bound to leave some keepsakes
I've been swinging all the time think it's time I learned your way
I picture you and me together in the jungle it will be ok

I'll bring you when my lifeboat sails through the night
That is supposing that you don't sleep tonight

It's like learning a new language
Helps me catch up on my mime
If you don't bring up those lonely parts
This could be a good time
It's like learning a new language

You come here to me
We'll collect those lonely parts and set them down
You come here to me...

She says brief things her love's a pony
My love's subliminal

She says brief things her love's a pony
My love's subliminal


(Det är ungefär vid det fetstilta partiet jag har hunnit bli så hypnotiserad att jag inte vet hur jag ska kunna gå vidare.)

Söndag

I want you to be the strong one
I want to look up to you
I need you now
I need you now

I never want to see you break down, but you do,
yes, you do

I want you to be the champion
Oh, to rely on you

I need you now
I need you now
I never want to see you break down, but you do
yes, you do.

McAlmont and Butler - You Do (The Sound of McAlmont and Butler, 1995.)

Titta och lyssna.
Inte ett öga är torrt.

lördag, januari 27, 2007

Ode to The West Wing

Det är nu bara tre avsnitt kvar innan Vita Huset är slut för alltid och jag ser varje avsnitt med andakt. (Och tårar. Ofta.) Kommer att sakna det enormt. I gårdagens avsnitt kom min favorit Sam Seaborn (Rob Lowe) tillbaka för att förära den nya demokratiska (yay!) staben med sin närvaro som chief of staff. Han och Josh är som en högintelligent version av Piff och Puff, jag älskar deras dialoger. Och jag älskar C.J. Jag vill vara C.J. Jag hoppas att Hillary Clinton blir USA:s nästa president, för jag föreställer mig att hon är lika tuff, värdig och självklar som C.J. Donna Moss har jag aldrig varit så förtjust i, förrän nu, när den mångåriga spänningen mellan henne och Josh resulterat i ett slags odefinierat förhållande. Hon sköter det så snyggt. Hon är så stark och låter honom inte slingra sig utan att vara needy. Fastän hon uppenbarligen älskar honom vägrar hon att helt retirera för sina känslor utan att få något tillbaka. Hon är min idol just nu.

fredag, januari 26, 2007

Manorama

Idag lyssnar jag mest på stiliga män. (Inte bara för att de är stiliga, jag råkade bara notera det.)


Lloyd Cole


Bryan Ferry (Eller Roxy Music då. More Than This för att vara specifik.)

Bryan Ferry är ju i vissa vinklar förvillande lik Brett Anderson och den vakne tv-tittaren noterade, precis som J och jag, att Brett var snyggare än någonsin när han av någon märklig anledning delade ut pris på P3-Guld i veckan.

Bills, bills, bills

Jag börjar på allvar gråta över hur dyrt det är att leva. Igår kväll hade jag en räkningssession som fick mitt humör att krypa ner i golvbrunnen. Idag vaknade jag av att en elräkning på tusen spänn damp ner på hallgolvet. Sedan måste jag köpa busskort för nästan sexhundra idag. Och, jag betalar mer till facket och A-kassan än jag gjort i hela mitt liv och jag är student! Regeringshatet blir starkare och starkare för varje dag som går. Skitfredag.

torsdag, januari 25, 2007

Kanon? Nehej!

Jag härmar Emma, jag har all slags tid för sånt här. (Från den här blaskan, angående att folk ljuger om vad de läser för att verka intellektuella.)

1. "Jack" av Ulf Lundell. Jag har läst spridda delar, eftersom den står i mina föräldrars bokhylla. Eftersom jag vet att den är rätt snuskig vågar jag dock inte fråga om jag kan ta med den hem. Det jag har läst har ju i och för sig inte gett mersmak heller.
2. "Utvandrarna" av Vilhelm Moberg. Nej, och det tycker jag själv att jag bör skämmas över, smålänning och allt. Kulturarvsangst.
3. "Hemsöborna" av August Strindberg. Ja, obligatorisk läsning på gymnasiet. Jag minns mest att jag tyckte att den var stentrist.
4. "Nässlorna blomma" av Harry Martinsson. Nej.
5. "Röde Orm" av Frans G Bengtsson. Nej.
6. Arn-böckerna av Jan Guillou. Nej, de intresserar mig inte för fem öre.
7. "Sagan om ringen"-trilogi av JRR Tolkien. Jag har läst första och halva andra. Tom Bombadill tråkade ut mig totalt. Älskar filmerna, dock.
8. "Krig och fred" av Leo Tolstoj. Nej, men den ska jag läsa.
9. "Svindlande höjder" av Emily Brontë. Oh yes, fantastisk!
10. "Män är från mars, kvinnor från Venus" av John Gray. Nej, men jag skulle gärna elda upp den på offentlig plats.
11. "1984" av George Orwell. Nej, varför har jag inte läst den?!
12. "Lysande utsikter" av Charles Dickens. Jag tror att jag läste den på gymnasiet.
13. "Harry Potter och de vises sten" av J K Rowling. Ja, jag har läst alla Harry Potter-böckerna på svenska och på engelska och längtar passionerat efter den avslutande delen.
14. "Jane Eyre" av Emily Brontë. Ja, den läste jag när jag myglade mig ur simlektionerna på gymnasiet. Det gav mig mer.
15. "Da Vinci koden" av Dan Brown. Ja, en av de löjligaste böckerna jag läst. Den ligger i en påse och väntar på att bli skänkt till ett antikvariat.
16. "Anne Franks dagbok" av Anne Frank. Ja, som ljudbok för 100 år sedan.

(Jag har heller aldrig ljugit om att ha läst någon av dem.)

Thursday's child

Efter att ha okynnesduschat mig varm i trettio minuter förklarar jag nu årets första skolvecka avslutad. (Jag ska plugga i morgon, men ändå.) Den har varit trevlig på skoltid och ganska blå på fritiden. (Vad kan jag säga, det är min karriär.) Vi läser om databaser och klassifikation av böcker och det känns som nörderi på hög nivå. Hittills gillar jag det förvånansvärt mycket. Jag höll mig till och med vaken på sista lektionen idag, utan koffein. Promenaden mellan Anatomen och stationen efteråt kändes som en expedition i Nordpolen och jag är förvånad över att mina lår inte förfrös, på allvar. I Malmö promenerade jag trots sargade lår hem, eftersom skymningen var helt makalöst rosalilablå. Det var värt det. Nästan så att jag fick tårar i ögonen.

När jag kom hem skar jag av toppen på min tumme när jag skulle öppna en förpackning och jag märkte det inte förrän hela handen var blodig. Det är en petitess, men det gör satans ont. Började nästan gråta i duschen.

I natt planerar jag att se Lost In Translation, för jag tror att det är dags för det igen. Det får inte gå för lång tid mellan gångerna.

onsdag, januari 24, 2007

Meningslösheter

Himlen är pastellblå, träden alldeles stilla och det är tre millimeter snö på marken. Idag börjar inte skolan förrän kvart över elva, vilket innebär ett helt annat lugn än när klockan ringer kvart i sju. Jag börjar dagen med rostade mackor utan smör (jag har bestämt mig för att inte handla förrän jag får pengar, any day now), Angie Stone och New Order. I skolan väntar terminens första basgruppsmöte. Igår hade vi databasteori och första lektionen i Filemaker Pro. Hade någon sagt till mig för tio år sedan, då jag hävdade att e-mail var onödigt och datorer onda, att jag skulle syssla med att skapa databaser idag hade jag ju skrattat rått. Nu känns det mest bara spännande och kul. Och jag tycker ju att datorer är rätt heta också.

tisdag, januari 23, 2007

Tips


Ni vet den där snygga ringen jag köpte i höstas? Den är min, men nu kan alla bli lika fina på fingrarna (och andra delar av kroppen), det är bara att besöka Sägens snygga, nya webbutik. Hot stuff.

måndag, januari 22, 2007

Blå måndag

Det är måndag på alla sätt.


How does it feel
To treat me like you do
When you've laid your hands upon me
And told me who you are

I thought I was mistaken
I thought I heard your words
Tell me how do I feel
Tell me now how do I feel

Those who came before me
Lived through their vocations
From the past until completion
They will turn away no more

And I still find it so hard
To say what I need to say
But I'm quite sure that you'll tell me
Just how I should feel today

I see a ship in the harbor
I can and shall obey
But if it wasn't for your misfortunes
I'd be a heavenly person today

And I thought I was mistaken
And I thought I heard you speak
Tell me how do I feel
Tell me now how should I feel

Now I stand here waiting

I thought I told you to leave me
While I walked down to the beach
Tell me how does it feel
When your heart grows cold

Blue Monday -
New Order




söndag, januari 21, 2007

Mancs

Jag såg 24 Hour Party People idag i stället (eftersom jag var ute och danced my blues away igår.) Den var lika fin och rolig som jag mindes den. Jag uppskattar särskilt avsnitten med Ian Curtis och videon till Atmosphere. Magisk låt och video.

Det är även kul att se John Simm som en snäll och medkännande Bernard Sumner. Ikväll bör man se honom som polis som vaknat upp 1973 i Life On Mars på SVT.

P.S. Om jag vore medlem i ett band skulle jag vilja vara som Bez i Happy Mondays: dansa och spela maraccas, helt utan ansvar.

Så här fungerar jag:

Sång- och dansmannen visar var skåpet ska stå.

Nothing left for me to do but dance!
All these bad times I'm going through just dance!
Hey, got canned heat in my heels tonight, baby!

*
You know this boogie is for real ,
So much canned heat in my heels yeah!
Gonna dance, gonna dance my blues away tonight.

Canned Heat -
Jamiroquai

lördag, januari 20, 2007

Everybody else is doing it, so why can't I?

Den här enkäten har jag tagit från alla möjliga bloggar:

Hur många nycklar finns det på din nyckelknippa? Tre, varav en tillhör min cykel som stals för 10 månader sedan.

Vilken svordom använder du mest? Använder mest lama svordomar bland folk, typ "skit" och "jäklar". När jag är själv: "fucking hell", "helvete", "jävla fan" om vartannat.

Äger du en iPod? Ja.

Vilken tid är din väckarklocka inställd på? Olika nästan varje dag, allt från 6.40 till 11.30.

Hur många resväskor äger du? En.

Använder du flip-flop's även när det är kallt ute? Nej.

Var köper du dina matvaror ifrån? ICA och Konsum.

Skulle du hellre ta bilden än vara med på bilden? Ta bilden, även på mig själv.

Vilken var den senaste filmen du såg? Closer, för femte gången.

Har några av dina vänner barn? Ja.

Om du vann på lotto, vad är det första du skulle köpa? Jag skulle bli helt ställd och lamslagen och råka köpa typ en lampa av misstag.

Har någon någonsin kallat dig lat? Inte to my face, men jag är säker på att folk tänker det ibland.

Tar du någonsin medicin för att hjälpa dig somna snabbare? Nej, jag vågar inte.

Vilken CD ligger i din CDspelare just nu? Ingen.

Föredrar du vanlig eller chokladmjölk? Vanlig.

Har någon berättat en hemlighet för dig den här veckan? Ja.

När var senast någon stötte på dig? Det var ganska nyss och jag blev grymt smickrad (fast "stötte på" låter så grabbigt.)

Vad åt du till middag? Ingenting.

Har du någonsin deltagit i en demonstration? Ja, det var mot rasism har jag för mig.

Vem var den sista som ringde dig? Mamma.

Vilken är din favoritåkattraktion på ett nöjesfält? Jag åker enbart Rainbow och det på Liseberg.

Tror du folk pratar bakom ryggen om dig? Absolut.

Vilket riktnummer befinner du dig i? 040, baby.

Hur många syskon har du? Noll.

Är du blyg inför det motsatta könet? Jadå, eller snarare nervös. Ibland.

Vilken film kan du alla replikerna till? Reality Bites.

Äger du några band t-shirts? Flera obärbara i storlek nattlinne och en snygg röd Blurtröja (Burger King-ripoffen.)

När flög du senast? 1999.

Hur många stolar står kring ditt köksbord? Två.

Läser du för skojs skull? Jag läser för att jag jag vill och behöver det.

Diskar du din egen disk? Japp.

Har du gråtit offentligt? Ja, oftast vid olämpliga tillfällen.

Vilka gör du, önskningar eller planer? Önskningar.

Försöker du alltid lära dig nya saker? Nej, det bara blir så.

Vill du just nu ha några tatueringar eller piercingar? Inte direkt. Absolut ingen piercing.

Tycker du att killen borde bjuda på första dejten? Nehej, det spelar ingen roll.

Såg du på tecknat när du var liten? Ofta.

Kan du kasta macka? Japp, i somras klarade jag sex hopp.

Har du någonsin varit på Jamaica? Nej.

Vad har du med dig in på bion? Irritation.

Vem var din favorit lärare? Lennart (latin och filosofi) och Nils (engelska).

Skulle du någonsin dejta någon med väldigt mycket tatueringar? Absolut.

Har du en blogg? Uppenbarligen.

Vilket var ditt favoritämne på gymnasiet? Svenska, franska, latin, filsofi och engelska.

Gillar du att flyga flygplan? N.E.J.

Vilket personlighetsdrag är ett måste hos en partner? Självsäkerhet (icke att förväxla med dryghet.)

Har du någonsin blivit attraherad av någon oattraktiv? Men vad innebär oattraktiv? Ful? Jag tycker nästan aldrig att någon är ful, jag attraheras av stilen och vibbarna jag får från människan. Det som är oattraktivt är folk som är så snygga att de blir som en tavla.

När sov du senast på golvet? Minns inte.

Vilken är din favoritdrink? Jag föredrar vin och öl.

Gillar du din boende situation? Ja.

Vilken är din mammas hemstad? Anderstorp (eh, stad...)

Hur många timmar måste du sova för att kunna fungera? Sex timmar.

Äter du frukost dagligen? Ja.

Är dina dagar fullbokade och stressiga? Inte direkt, men jag blir stressad ändå.

Hamnade du ofta i trubbel för att du pratade under lektionerna? Nej, jag var stum ända fram tills jag började plugga på universitetet.

Vilken är din favoritfrukt? Nektarin.

Bryr du dig om antalet kalorier i det du köper? Jag noterar dem av gammal vana, men tillåter mig inte att räkna dem när jag äter.

Hur gammal blir du nästa födelsedag? 29.

Är du petig när det kommer till stavning och grammatik? Oerhört petig.

Tror du på liv på andra planeter? Jag bryr mig inte nämnvärt mer än när jag kollar på Invasion.

Vem var den sista personen som gjorde dig arg? En vän som missförstod mig.

Tror du att Gud är man eller kvinna. Jag tänker vit rök.

Vad var det senaste du åt? Ägg.

Kommer du bäst överens med personer av samma kön eller motsatta? Lika bra.

Hur valde dina föräldrar ditt namn? Mamma tyckte att det var kul med ett drottningnamn och så hette min farmor likadant också.

Gillar du senap? Ja.

Vad säger du till dig själv när allt känns svårt? Nu hoppar jag från balkongen.

Skulle du någonsin hoppa fallskärm? Inte en chans.

Sover du på sida, mage eller rygg? Rygg, på gamla dar. Och på sida, givetvis.

Vilken karaktär från en film påminner mest om dig själv? Fiona i Fyra Bröllop och En Begravning. Jag är dock flamsigare.

Har du någonsin köpt något från eBay? Nej.

Tycker du om att krama folk? Ja om det känns motiverat.

Skulle du säga att du är trendig? Nej.

Äger du en digitalkamera? Ja.

Om någon som du inte var intresserad av att dejta bjöd dig på en dejt hur skulle du reagera? Beror ju på situationen, men livrädd är ju en reaktion.

Vilka kändisar har du blivit jämförd med? Sara i gamla Filmkrönikan (minst tio gånger.)

Vilken är din favoritkaraktär i Star Wars? Jag är dålig på Star Wars, tyvärr. Men jag gillar ju Natalie Portman.

Stör det dig om någon säger att dom ska ringa men inte gör det? Ja, verkligen.

Tycker du att du är attraktiv? Nej, men jag är som jag är.

Vad har du för åsikt om sex utan känslomässiga förpliktelser? Tricky business.

Får du dåligt samvete efter du ätit kött? Jag äter inte kött.

Om du var född av motsatt kön, vad hade du hetat? Erik, hoppas jag. Eller Sigge.

Down down down down da down down down

Mitt humör dalar sakta men säkert. Jag var beredd på det - de senaste dagarnas höghet kunde ju inte pågå för alltid- men det gör det ju inte mindre jobbigt.

Jag tycker i alla fall att det är fint av SVT att visa 24 Hour Party People ikväll, mitt i min pågående Manchestermani. For me? Really, you shouldn't have.

fredag, januari 19, 2007

Well, happy birthday to me...

"GRATTIS!

Du fyller 29 år i år och det vill vi uppmärksamma på ett lite annorlunda vis!

För att fira dig har vi på tidningen hennes tagit fram ett unikt erbjudande.

Som en present från oss kan du prova hennes i ett kvartal för bara 10:- per tidning (ord. pris 39,50). Du får 3 nummer för bara 30:- (ord. pris 118:50)!"

torsdag, januari 18, 2007

...and the obsession continues


(Kan man se mer "fuck off" ut än Ian Brown? Kiss me where the sun dont shine, the past was yours, but the future's mine, you're all out of time.)

Manchester revisited

I kväll är jag på Stone Roses-humör. Det började redan i eftermiddags, då jag blev så sugen på att höra introt till I Wanna Be Adored. Gitarrslingan där tar nästan kål på mig, på allvar. Resten av låten sparkar på mig när jag ligger, men det är okej, jag tar gärna emot det. Efter att ha lyssnat på den blev jag sugen på remixversionen av låten, så jag gick in i iTunesstore (präktigt, laglydigt och smidigt.) Det visade sig att den inte var hälften så bra som jag mindes den, det var däremot Justin Robertson's mix av Waterfall. Herregud, vad bra den är! Väldigt new age-ig och så, men helt plötsligt gillar jag visst det också. Passade på att ladda hem Love Spreads också och nu har jag nästan hjärtklappning. Ian Brown, you take my breath away! (John Squire, du också.)

Let me put you in the picture, let me show you what I mean, the Messiah is my sister, ain't no king, man, she's my queen.

onsdag, januari 17, 2007

River, sea, ocean

"Vad gör du hela dagarna?", frågade en vän i förmiddags. Tja, jag har inga problem med att fylla tid. Jag är ensambarn och under min uppväxt satte min mamma en ära i att lära mig att det är nyttigt att kunna sysselsätta sig själv. Hon lyckades nästan för bra, för jag har aldrig fixat gruppaktiviteter som fotboll eller scouterna. Jag gick en gång, kände mig helt malplacerad, fick ångest och hoppade av. Jag föredrog att leka Fraggel på åkern hemma i stället. (Alltså, jag var ju inte helt asocial. Jag lekte med andra barn och hade till och med en bästis.)

Så, nu när jag har en ledig vecka och alla andra pluggar eller jobbar, gör jag en karriär av att sysselsätta mig själv. Igår kväll kom jag på att jag längtade till havet. Jag blev så till mig att jag ville åka direkt, men det hade kanske inte varit så klokt. Istället laddade jag upp med musik som skulle passa till blåst, salt, vida vidder och vatten. Sedan kunde jag knappt somna för att jag ville att det skulle bli idag. (Jag vet att denna havslängtan på vintern låter ganska B och som taget ur en dålig independentfilm, men jag bjuder på det. Varsågoda!)


Stairway To Heaven lyssnade jag inte på här.


Just här solade jag med några fritidselever för ganska exakt sex månader sedan. 25 grader varmt, klarblå himmel, lätt sommarbris, plötsligt en krabba på ryggen. Ett av sommarens finaste minnen. Idag var jag ensam och lyssnade på min nya bekantskap, Lloyd Cole. When it's four a.m. and mister you can't sleep, 'cause your blood's still rushing at cocaine speed, and you know all that you need's a little baby to say, ah mister cool down won't you let me fade those blues away. (A Long Way Down.)

Här tänkte jag: "kan det vara så att Take You On A Cruise med Interpol är en av världens bästa låtar?" När sångaren tog i och sjöng I am the scavenger...between the sheets of union så att mitt huvud skallrade blev svaret: ja.

För en gångs skull blir jag inte nedslagen av att allt är grått.

I was here, 17/1 -07, med salt i ögonen.

Det var råkallt, blåsigt, dramatiskt och stillsamt på en gång. Luften var så salt att det sved i ögonen. Jag lyssnade på det jag älskar. Jag var ledsen och glad på samma gång. Jag är nöjd.

tisdag, januari 16, 2007

And now we're hanging out with your new girlfriend

Den här videon gör mig alltid så melankolisk, ja faktiskt lite ledsen. Samtidigt blir jag alldeles till mig i trasorna över att se Gwen som brunett.

(Ja, jag har sagt detta förut. Jag får en stark känsla av déjà-vu.)

How do I love thee? Let me count the ways.

Jag är, återigen, inne i en svår Gilmore Girls-passion. Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att förklara varför man älskar någon eller något, men jag kan i alla fall säga att dialogen är ett av skälen till att jag älskar Gilmore Girls. Birollerna en annan. Rorys kompis Paris Geller är vass som ett rakblad, skrämmande intelligent, bossig, dödligt allvarlig, sarkastisk och intensiv. Hon är också, liksom de flesta andra i serien, ett under av wit. (Det finns ingen bra översättning av det ordet. Slagfärdighet? Kvickhet? Snabbtänkthet?) Jag njuter av hennes monologer. Så här förklarar hon för Rory att hon har gjort "det" för första gången:

Paris: I slept with Jamie. Last night, after we talked.

Rory: Was it something I said?!

Paris: I went over there to study and he lit a fire and we did it. What are your thoughts on that?

Rory: My thoughts?!

Paris: Because I'm not exactly sure how I feel about it myself yet. I've been going over it in my head. I mean, it seemed to go pretty well, the fire was nice and thank God he didn't put on any ridiculous make-out music and then it just happened. I was actually fairly surprised at the timing of it 'cause I wasn't actually wearing anything particularly alluring and in the moment just before the act...

Rory: Oh God!

Paris:...we were actually discussing modern day Marxism in America which is not what I'd have deemed a come-and-get-it sort of conversation but nevertheless, he came and got it and I have to figure out what that means to me on a psychological level so I thought maybe if you and I could have a healthy debate about it I could come to some sort of reasonable conclusion about how I should be feeling right now. So come on, talk, what do you think about it? Are you pro?

Rory: Well...

Paris: Con?

Rory: Well...

Paris: Undecided?

måndag, januari 15, 2007

Med halvöppna ögon

Jag är enormt sömnig, men jag lever lika trotsigt som jag levat sedan jag var liten: vill inte lägga mig. Jag vägrade då, jag vägrar nu. Idag får jag faktiskt skylla mig själv för min trötthet. Jag tog trapporna upp till Orkanenbiblioteket och jag har inte känt mig normal sedan dess. Det är ju bara fem våningar, tänkte jag. Fast sedan räknade jag ut att varje trappavsats motsvarade ungefär två trappavsatser i ett normalt hus, vilket innebär att jag småjoggade upp för tio trappor. Jag kunde knappt andas när jag kom upp och var tvungen att stå och hålla mig i räcket ett tag innan jag gick in. Synd att alla föreläsningssalar har utsikt över trappan. Public fool, that's me.

Ikväll firade skivpoolen ett år. Vi lagade jättegod paj och bönsallad och några av oss drack lite vin. Sedan valde vi ut vilka tre låtar vi tyckt varit bäst på de tolv (fjorton? Eller?) skivor vi behandlat under året. Mina favoriter var You Are The Generation That Bought More Shoes And You Get What You Deserve med Johnny Boy (januariskivan), Louis, Louis med Teitur (juniskivan) och Burning med The Whitest Boy Alive (septemberskivan). Därefter gled samtalsämnet in på vad vi kommer att minnas av våra liv från 2006 och vad vi vill fokusera på under 2007. Det var ganska nyttigt för mig, som helst inte vill planera vad som ska hända imorgon ens. Jag gillar min skivpool skarpt. Skivorna är bara en liten del av det hela.

...

Och i en annan del av landet sitter mina föräldrar i ett hus i skogen utan el och telefon.

Utelistan

"Det går cirka 90 år mellan namns modetoppar. Riktiga utenamn i dag är namn som var populära på 40- och 50-talen, till exempel Bengt, Lennart, Margareta och Birgitta. Så den som vill försäkra sig om att vara ensam om namnet på dagis ska välja ett av dessa", skriver Anders Malmsten på sin hemsida."

(Hela artikeln här.)


Jaha. Det var ju ingen nyhet kanske. Du och jag, B, nu håller vi ihop, okej? Hagasessorna 4-ever!

söndag, januari 14, 2007

To do-list: lyssna på Deep Cuts


Jag mornade mig (klockan två) till The Knifes Deep Cuts idag och jag ville bara säga det, för jag kanske inte är den enda som glömt hur fantastiskt sjukt briljant den är?

One night of magic rush
The start: a simple touch

One night to push and scream

And then relief

Ten days of perfect tunes

The colours red and blue

We had a promise made

We were in love.


(Heartbeats)

I like vanilla and I like sex
I ride the pony that I like best

I knew, I knew that there was something I missed

I was fifteen when I first got kissed

Before I knew about the equality way

I wanted to get laid to "Take my breath away."


(You Take My Breath Away)

lördag, januari 13, 2007

Love story

Äntligen har J också köpt en iPod. Ikväll lät vi dem träffas. Det gick bra.

Det hade varit ett ensamt år.

Ikväll förändrades allt.

Jag vågade närma mig.

I brought sexy back.

Vi hittade ett dygnet runt-öppet bröllopskapell vid Kronprinsen. Vigselförrättaren verkade lite kylig och missunnsam.

The end...and the beginning.

fredag, januari 12, 2007

Why can't I be you?

Jag är ledig och jättetrött, men det hindrar mig inte från att vältra mig i Ali MacGraws skönhet:




Jag gillar hennes stil i Love Story så mycket, men tro inte att det finns en enda bild (förutom i frimärksstorlek) på henne därifrån att tillgå på Internet.

torsdag, januari 11, 2007

Andas ut

Artikeln är inskickad. I går kväll hade jag ett smärre sammanbrott, då Word plötsligt slutade att bete sig normalt. Jag fick inte röra mitt dokument utan att programmet ville stänga ned sig. Jag fick såklart panik. Tack och lov blev jag tipsad om gratisprogrammet OpenOffice (tack R) och kunde ladda ned det, kopiera över texten och fortsätta där. Det tillhör väl varje students vardag att någon gång råka ut för en datorincident som får en att vilja säga adjö till det digitala samhället, raka av sig håret och flytta till en ö i Västindien, men mina nerver är definitivt för svaga för sådant. Jag känner mig överkörd. Promenaden i isregn och stormbyar förut hjälpte inte märkbart. (Hunden hjälpte dock som vanligt. Han är min livräddare.)

Jag vill i alla fall tacka Badly Drawn Boy, Blogger, Hund, min kaffebryggare, Gilmore Girls och ICQ/MSN för ert stöd denna vecka. Utan er vore jag en skugga av mitt forna jag.

Nu drar jag täcket över huvudet ett tag.

onsdag, januari 10, 2007

Flashbacks

Jag läser om den engelske producenten Joe Meek i Sonic. Jag vet inte så mycket om honom, men han var tydligen galen, väldigt bra på ljud och, enligt Sonic, "hela den engelska indiescenens fader" i början av 60-talet. Han sköt sig själv och sin kvinnliga hyresvärd till döds 1967. Han bodde i en lägenhet på Holloway Road i London då. I samma lägenhet bodde min kompis och hennes flatmates för ett antal år sedan. Det fanns en liten minnesplakett på väggen och allt. Jag tillbringade en mardrömsvecka i den lägenheten för några år sedan. En av de värsta i mitt liv. Så när jag hör namnet Joe Meek tänker jag aldrig fantastiska ljudbilder utan snarare totalt mörker.

Jag lyssnar på Badly Drawn Boys Have You Fed The Fish? och det är snart dags att hämta hunden. Ny dag.


*

Efter promenaden var jag tvungen att duscha av den leriga hunden. Att duscha är för hundar lite som att knarka; de får en rätt stor kick av det. Han sprang runt och kastade med sin leksak och samlade sedan ett gäng filtar på golvet och lade sig och rullade i dem. Jag var ganska trött så jag lade mig bland filtarna jag också. Då lade sig lilla hund tätt intill mig. Sedan låg vi så och vilade en stund. Då och då lade han sig på rygg och bet mig lite lätt i näsan. Mitt hjärta klarade nästan inte av det. Min s k biologiska klocka må vara icke-existerande, men himmel vad jag längtar efter en hund.

tisdag, januari 09, 2007

The days of my life

Min rutin dessa dagar är att stiga upp vid 11 - 11.30, äta frukost framför tv:n eller datorn och sedan hämta upp hunden för en långpromenad efter det. Promenad och promenad, det känns mer som ett spinningpass (kanske, jag är rädd för spinning och har aldrig testat. Jag har hört att det ska vara urlakande dock.) Han är ett energiknippe utan dess like, vilket gör att hela kroppen får träning (gå extremt snabbt, hålla emot när han drar etc.) Han är stark, trots sin näpna yta. När vi kommer hem igen vill han leka. Han kommer med en boll eller ett ben till mig och så får jag kasta det en stund tills han märker att jag inte är så uppmärksam längre. Då blir han frustrerad och kommer fram och buffar med nosen och klättrar upp i min famn. När jag måste gå säger jag till honom att gå till korgen och det gör han, med förkrossad min. Sedan ligger han där och ser så ynklig ut att jag känner mig som en häxa. It breaks my heart, men hey, vad gör man?

När jag kommer hem igen sätter jag mig vid datorn och arbetar med min artikel. Igår var det organisation (gäsp), idag är det marknadsföring. Sedan sitter jag planterad där tills jag får koncentrationssvårigheter och börjar kolla på tv/maila/MSN:a/äta/dricka starkvinsglögg i stället. I'm not living the dream, men det är okej.

I kväll ser jag fram emot den nya brittiska serien The Line Of Beauty på SVT1 klockan 21.00. Jag har enbart hört lovord kring den och tänker mig den som en blandning av Brideshead Revisited och Queer As Folk, det vill säga: briljant, vemodig och dekadent. Jag måste läsa boken också.

söndag, januari 07, 2007

Risigt

Nu har jag hämtat mig en hel del. Jag såg mig spegeln för en stund sedan och upptäckte att jag såg ut som Ronja Rövardotter i håret. Känns det 2007 eller? (Det fanns en kort tid då jag såg ut som en soldat/fånge i håret. Tack och lov äger jag ingen scanner så det kan inte illustreras.)


Frisyrikon 2007?

Nattskräck

Den gångna natten var den värsta på mycket, mycket länge. Jag får väl skylla mig själv, eftersom jag läser i Bret Easton Ellis semisjälvbiografiska skräckroman (Lunar Park) innan jag somnar. Den är fylld av spöken, blod och skärande ångest. Vansinnigt bra och det otäckaste jag läst sedan jag råkade läsa en Dean R. Koontz-bok när jag var liten. Ingen bra nattlektyr dock. Jag hade svårt för att somna när jag släckte lampan. Vid fyra vaknade jag av att jag tyckte att någon ryckte i handtaget till min ytterdörr och sjöng på någon barnvisa som lät alldeles förvrängd och inte alls oskuldsfull. Jag fick sådan hjärtklappning och mina armar och ben skakade. Till sist vågade jag gå upp för att se om det lyste i trappuppgången, men det var mörkt. Givetvis. Ändå kunde inte mitt hjärta sluta rusa och jag låg och skakade till halv sex. Det går inte att vara förnuftig på natten. Jag kunde bara tänka på dåliga, jobbiga saker där jag låg. Jag skulle ha stigit upp senast elva idag för att rusa till bibblan och hämta upp en bok till min artikel. Inte en chans. Jag känner mig fortfarande helt overklig. Serenity now!

lördag, januari 06, 2007

Étage for dummies

Jag har två danspersonligheter. Den ena njuter av diverse pop och rock, typ Phoenix, Embassy, The Smiths, Nicolas Makelberge etc. Gammalt och nytt om vartannat och jag räds inte hitsen, absolut inte. Denna sida av mig får ofta träning, eftersom de ställen jag går till brukar spela den sortens musik. Sedan har jag en annan sida som gärna vill åma sig till r ’n’ b, viss hiphop och disco. Denna sida av mig får aldrig utdelning utanför hemmets väggar, eftersom jag aldrig går till ställen där de spelar sådan musik. Den senaste tiden har det dock börjat kännas frustrerande att inte få röra sig kollektivt på offentlig plats till till exempel Justin Timberlake och Nelly Furtado. (Var kommer det behovet ifrån, egentligen? Det är nog en helt annan historia.)

Vad göra?Jo, ett gäng av oss bestämde oss igår för att besöka en annan del av Malmös klubbvärld: Étage. (Jmf: Seth Cohens "Welcome to the dark side."-kommentar första gången han introducerade arbetarklass-Ryan till en odräglig Newport Beach-fest. Det var i alla fall min fördom.) För den som inte vet är Étage det där stället som väl finns i varje stad. Jag tänkte mig köttmarknad, djupa urringningar, höga klackar och sånt. (Igen, så fördomsfull.)

Det fanns flera skäl till att gå dit. Jag ville som sagt höra Justin, Nelly och annat bra på hög volym. Jag såg det dessutom som ett studiebesök till en annan värld befolkad av folk från andra delar av stan och kranskommunerna (har jag hört).

Kvällen började med ett antiklimax då en av oss stoppades i dörren för att han hade gympaskor på sig. Det hör ju inte direkt till vanligheterna i min värld. Jag fick flashbacks från när jag var liten och min coola kusin skulle ut i Mellbystrand och berättade för mig att man inte fick ha jeans på sig. Jag fattade ingenting. Det gör jag fortfarande inte. Gympaskor är ju inte direkt tecken på låg status i dagens samhälle, säg en bratkille utan sneakers, liksom. Nåväl, hur irriterande och tråkigt det än kändes blev vi en man kort direkt. Efter att vakterna hade kollat att vi inte hade vapen, sprit eller knark med oss var vi så inne. Här följer mina intryck:

Kläder: jag hade som sagt väntat mig lättklädda brudar, blekt hår och killar i skjorta och finbyxor. Dessa klädtyper fanns där, men de var verkligen inte dominerande. Där fanns trendiga tjejer (tajts och oversizeklänningar), vanliga tjejer (jeans och tröja), killar som ville se lite rockiga ut och killar med snörning i skjortan (hm..) Jag såg även ett par Cheap Monday-jeans, ett par hängslen och två utväxta sjuttiotalsfrisyrer (på killar.) Sammanfattningsvis kan man väl säga att det var som en dag på stan: alla stilar blandade. Skönt.

Atmosfär: något av det första jag såg var en man med kostym som tog tag i handen på en kvinna med långa lösnaglar och juveler, kysste den och tycktes sedan sweetalka henne en del. Det kändes som på film. Killar satt på rad och följde oss med blicken (och utvärderade, gissar jag) när vi gick förbi, men så är det ju på alla ställen. I övrigt kändes det kanske lite mer frisläppt än vad jag är van vid, men det berodde nog mest på att jag inte kände igen en människa och det skänker ju en viss frihet.

Musik: två dansgolv var öppna. På det ena spelades allt mellan himmel och jord, till exempel Aquas Barbie Girl, Lena Philipssons Det Gör Ont, Mmbop med Hanson, något med Phil Collins och, icke att förglömma: Grease-medleyt! Samma som på mellanstadiet, vilken resa tillbaka i tiden! Dj:n på detta dansgolvet verkade inte direkt inspirerad. Han stod och hängde och tittade ut över dansgolvet med uttråkad min. Musiken var troligtvis förprogrammerad.

På det andra dansgolvet var det modernare rytmer som gällde och vi fick röra oss till Bug A Boo med Destiny's Child, SexyBack med Justin och Promiscuous med Nelly Furtado. Jag var givetvis nöjd. Tidvis byttes dock den bra musiken ut mot klubboväsen. Man hade lika gärna kunnat befinna sig på Crush.

Slutligen kan man väl säga att ett besök på denna nattklubb var lite som att åka på charter; man kan gå ur sin vanliga gå ut-roll och känna sig lite som ny och man får dansa till musik man inte hört på 15 år. Ganska befriande. Jag kände mig inte som hemma, men inte heller som en främling. Jag kommer säkert att gå dit någon gång igen när r 'n' b-suget blir för stort. (Eller så startar jag en pop- och r 'n' b-klubb själv.)

fredag, januari 05, 2007

You are my girl and you don't even know it

Jag har lovat mig själv att inte tjata om min oförmåga att plugga mer, för jag har gjort det så mycket redan och det är så ointressant. Gamla nyheter, liksom. Så jag tar en annan väg. För en liten stund sedan när jag satte mig framför mitt skinande blanka Worddokument och hatade mig själv valde iTunes att spela Funny Little Frog med Belle & Sebastian och jag kom att tänka på förra våren och drömde mig bort lite. Det är en nästan hysteriskt glad popdänga som handlar om att vara kär i någons bild (och allt vad den i fantasin kan representera). Texten är otroligt fyndig och, såklart, lite sorglig också.

I had a conversation with you at night
It's a little one sided but that's allright
I tell you in the kitchen about my day
You sit on the bed in the dark changing places
With the ghost that was there before you came
You've come to save my life again.

I videon ser man, förutom fina dansmoves, tydligt hur lik Stuart Murdoch är Richard Fish i Ally McBeal.

onsdag, januari 03, 2007

För mycket fritid?

Som jag trodde, idag tog friden slut. Det dröjde ända fram till eftermiddagen, men sedan tog apatin och studieförlamningen över. Nu orkar jag inte ens lyssna på musik. Men, jag kan inte motstå att fylla i en lagom självutlämnande enkät om 2006 (som jag hittade här.)

2006

1. What did you do in 2006 that you'd never done before? Jag har sjungit karaoke!
2. Did you keep your New Year's resolutions, and will you make more for next year?
Jag sysslar inte med nyårslöften, de känns oftast bara som tomt prat ändå.
3. Did anyone close to you give birth? Min bästis när jag var liten fick en dotter (tror jag att det var.)
4. Did anyone close to you die? Min farfar.
5. What countries did you visit? Danmark.
6. What would you like to have in 2007 that you lacked in 2006? Sinnesfrid, studiedisciplin, framförhållning, lite jävlaranamma och förtröstan.
7. What dates from 2006 will remain etched upon your memory, and why?
Nu kan man ju undra om “dates” syftar på dejter eller datum. Jag dejtar inte, så jag väljer datum. Min födelsedagsfest, den 12/5. Sol, vänner, berg- och dalbana. Jag har nästan aldrig varit så speedad. Sen finns det massvis av viktiga andra datum, men de får stanna i min hjärna.
8. What was your biggest achievement of the year? Att jag inte bröt ihop de dagarna jag trodde att jag skulle göra det och att jag kom in på bibliotekarieutbildningen i Lund.
9. What was your biggest failure? Att det inte blev som jag hade tänkt mig.
10. Did you suffer illness or injury? Ja, det kan man väl säga. Det inbegrep sjukhusbesök i alla fall.
11. What was the best thing you bought? Min iPod, min dator och min korta, svarta kjol.
12. Whose behaviour merited celebration? Flera av mina vänner förändrade sina liv, modigt!

13. Whose behaviour made you appalled and depressed?
Vissa högerpolitikers smutsiga affärer gjorde ju ingen människa glad. Jag har sällan varit så politiskt engagerad (irriterad.)
14. Where did most of your money go? Om jag det visste! En vild gissning är att böcker, kläder, alkohol, för dyr juice och dvd-boxar var bovar i dramat.
15. What did you get really, really, really excited about? Små saker, som att träffa mina kompisar, få särskilda sms, lyssna på vissa låtar. Jag är väldigt lättexalterad.
16. What songs will always remind you of 2006? De här. Samt Sleeping With The Lights On – Teitur och Sarah – Mauro Scocco. Fast mest Pet Grief-låtarna, Justin-låtarna och Dying In Africa.
17. Compared to this time last year, are you:
i) ...happier or sadder?
Ungefär lika ledsen.
ii) thinner or fatter? Lite smalare, tror jag.
iii) richer or poorer? Fattigare.
18. What do you wish you'd done more of? Varit på Kallbadhuset, hånglat, skrivit annat än blogginlägg, inte sagt nej så ihärdigt, åkt till Köpenhamn, skrattat. (Jag har skrattat asmycket, men man ska alltid sträva mot att skratta mer.)
19. What do you wish you'd done less of? Allt det där destruktiva (grubblat, oroat mig, haft ångest), men det är en del av mig på samma sätt som mina fötter eller mitt hår.
20. How will you be spending Christmas? Den tillbringade jag med tveksamt humör och min fina familj i Smålandsskogen.
22. Did you fall in love in 2006? Jag vet aldrig om jag är kär eller bara dum i huvudet.
23. How many one night stands? Inga.
24. What were your favourite TV programmes? Vita Huset, Gilmore Girls, Weeds, Grey’s Anatomy, L Word, Scrubs, Invasion.
25. Do you hate anyone now that you didn't hate this time last year? Nej, det tror jag inte.
26. What was the best book you read?: Prep och The Man Of My Dreams av Curtis Sittenfeld, Special Topics In Calamity Physics av Marisha Pessl och A Home At The End Of The World av Michael Cunningham.
27. What was your greatest musical discovery?: Nicolas Makelberge och Martha Wainwright.
28. What did you want and get? iPod, dator, långt hår, ett antagningsbesked med positivt innehåll.
29. What did you want and not get? Bekräftelse (i vissa lägen), en massa pengar, fler dvd-boxar än du kan föreställa dig.
30. What was your favourite film of this year?: Brokeback Mountain, Walk The Line, V För Vendetta och Nio Liv.
31. What did you do on your birthday, and how old were you?
Jag jobbade, slutade tidigt och tillbringade resten av dagen i solen vid havet med Josefine. Sedan avslutade vi dagen på Ölkaféet. Jag fyllde 28.
32. That one thing would have made your year immeasurably more satisfying?
För stort för att ta upp här.
33. How would you describe your personal fashion concept in 2006? Jag blev en kjolmänniska! Så, kjol, tajts och klänning nästan alltid. Ännu mer svart än tidigare. Bekvämt och snyggt (enligt mig.)
34. What kept you sane?: Mina vänner, Sex And The City och min familj.
35. Which celebrity/public figure did you fancy the most? Det var nog Justin, det.
36. What political issue stirred you the most: Att det blev blå makt i Sverige, givetvis.
38. Who was the best new person you met?: Har jag verkligen mött någon ny 2006? Det var snarare 2005. (Frida (eller det var väl egentligen tidigare, Frida?), Elin, Christian.) Jo, såklart, en liten skara i min klass!
39. Tell us a valuable life lesson you learned in 2006: You can’t always get what you want. (Eller, det visste jag ju redan.)
40. Quote a song lyric that sums up your year: Här krävs givetvis bob hund: Jag vet inte om jag gråter eller skrattar, men som vanligt är det hård konkurrens. Jag vet inte om jag sover eller drömmer, men som vanligt ger jag båda en chans. Det finns så många problem att ta itu med, som vanligt är det inget läge för sånt. Osv.

Ah, det där kändes nästan renande. Nu kan jag lägga 2006 till handlingarna, på riktigt. (Om någon mer känner sig manad, fyll i enkäten! Jag vill läsa.)

tisdag, januari 02, 2007

Oh Damon, my Damon!

I natt har jag en ny favorit på Badly Drawn Boys fantastiska Born In The U.K.-skiva. Promises innehåller magnifikt pianospel och när det en bit in i låten får sällskap av trummor blir det nästan outhärdligt bra. Texten är lika sorgligt realistisk som alla de övriga på skivan. (Han måste vara nyskild?)

I promise you will get old
I promised you everything
To protect you wherever you go
I'll give you this diamond ring

Just promise you will remember
A promise should last forever
Right up to the dying embers
Of a fire that burns so slow

It's a different day everyday
Don't want you to walk alone
But how will we carry on?
When all of these things have gone

Just promise you will remember
That promises last forever
Still left of the dying embers
Of a fire that burns so slowly

It's a beautiful thing to do
Sometimes you just have to walk away
Remember I do love you
Have courage in what you say

Just promise you will remember
Promises last forever
Still left of the dying embers
The fire that burns so slowly

Sometimes you just have to walk away
Sometimes you just have to walk away
Wishing today was yesterday
Yeah, sometimes you just have to walk away

Här kan man se Badly Drawn Boy repa in låten. Det är jättefint.

Kokong

Åh, kan jag inte få ha några fler egna dagar innan livet måste börja igen? Ända sedan jag kom tillbaka efter jul har min lägenhet och mitt Malmöliv känts som ett varmt, skönt täcke. I flera dagar har jag lyckats stänga ute allt jag borde göra och bara gjort det jag velat. Igår kväll drack jag öl, lyssnade på musik, snackade med N på ICQ och kollade, eh, bilar (här är min favorit) och canvastryck i flera timmar. Sedan, vid ett, kollade jag på När Harry Träffade Sally; en film som jag tyckte var dötrist när jag var liten men uppskattade mycket nu. Det är bara prat, prat, prat. Precis som livet. Vid två lade jag mig och läste min julklappsbok, Lunar Park av Bret Easton Ellis (klassiskt stilig). Den känns väldigt lovande. Jag antar att jag somnade vid halv fyra, utan sömnstress.


Idag har jag promenerat med en hund som vann mitt hjärta genom att hoppa rätt upp i min famn när vi först möttes. Mer sånt, tack. Sedan gick jag en sväng in till stan och köpte en kopp:


Jag samlar på Muminmuggar och den här var så fin att jag inte kunde motstå den. Mina Muminmuggar ger mig frid, hur sjukt det än kan låta. De är också perfekta att dricka ur.

Nu dricker jag kaffe. Senare väntar en massa bra tv, till exempel Grey's Anatomy och Kommissarie Lynley. I natt önskar jag mig en bra, gärna het, dröm, för imorgon kanske livet måste börja igen.

måndag, januari 01, 2007

You are my sweetest downfall

Det finns flera skäl till att titta på Regina Spektors Samson-video minst tre gånger i rad. Förutom att det är en snygg video till en av världens bästa låtar, så kan man koncentrera sig på hennes ögon, på flygeln, på hennes frisyr, på hennes kläder, på hennes örhängen, ja det finns säkert mer. Minst tre gånger, som sagt.

Motto?

...och idag sänder jag även ganska otippat en tanke till Petters Saker Och Ting (som jag och J kom att tänka på häromkvällen.) Han rappar visserligen "förlåt för 98" och satsar på (19)99, men vissa delar kan nog gälla som förhoppningar inför 2007 också:

Ey yo vad händer mannen?
Saker och ting börjar röra sig.
Är det sant mannen ?
Varenda jävel kommer höra dig.
Dags att ta över som en stadskupp.
Den enda vägen är upp, den enda vägen är upp.

Uppdatering:

Hur kan jag babbla om Petter som är så mycket -99 och glömma att ta upp det vinnande bidraget från gårdagens 2007-mottotävling? 2007kt bra! Jag är ingen positiv människa, men oj vad jag hoppas!

So this is the new year


Årets första bild, tagen en liten stund efter tolvslaget, visar J:s fot efter en liten promenad i närheten av Möllevångstorget. Believe the hype, folk skjuter raketer vågrätt snarare än lodrätt.
Om vi bortser från raketligisterna så är jag för en gångs skull mycket nöjd med min nyårsafton. Den började lugnt med god mat och tävling (som mitt lag, Knivarna, vann) och vandrade vidare till två fester som innehöll både Justin och Singstar. Framförallt är jag glad över att jag fick vara med så många av mina vänner. De är alltid bäst.
Nu gäller det att försöka fatta att det är januari. Igen.