Torka

No worries, jag kommer nog tillbaka så småningom!

Vad jag älskar, 21/5

Vad jag älskar (fiktivt):

Inte Hawaii five-0

Här hemma lyssnas det mycket på James gamla plattor. En låt har utkristalliserats extra mycket för mig, sådär så att jag kan längta efter den. Five-0 heter den and it goes something like this. Tyvärr finns det ingen video, men man får däremot njuta/plågas av det otroligt fula skivomslaget, där bandet ser ut som några pajasar i en fri teatergrupp i valfri mellanstor svensk stad. Texten däremot:

Will we grow together
Will it be a lie
If it lasts forever, hope I'm the first to die
Will you marry me, Can we meet the cost
Is the power of love worth the pain of loss
Can you pay the bill, will you keep the change
Are you here for the party, or are you here for the pain

Om läsning

Jag tar och fyller i en liten enkät från bokhororna:

1. Vilka böcker planerar du att läsa i sommar?
Jag tänkte sluka Stieg Larsson-trilogin, eftersom det känns som att jag är sist kvar och eftersom jag för första gången faktiskt är sugen på att läsa dem. Sedan är jag sugen på lite Hemingway, eftersom jag faktiskt inte läst något av honom. Jag skulle gärna vilja sätta tänderna i någon välskriven amerikansk roman som påminner om Siri Hustvedts romaner (tips mottages tacksamt!) Kanske ska jag tugga i mig Twilightböckerna, eftersom jag varken har något emot romantik eller vampyrer. Sedan kommer jag att ha tillgång till N:s mammas digra bibliotek, vilket känns lyxigt.

2.Vilken bok läser du just nu?
Jag läste i natt ut Susanna Alakoskis Svinalängorna, som var total misär. Inte lika gripande som Mig Äger Ingen, men helt klart läsvärd. Nu väntar Håkan Bravingers Bära Bud och Bernhard Schlinks Högläsaren, som jag vill läsa innan jag ser filmen.

3. Hur mycket läser du i veckan?
Alldeles för lite. Mitt mål är att läsa varje dag som jag gjorde förut.

4. Om du skulle beskriva vad som är viktigast i en bok med tre ord, vad väljer du då?
Språket, karaktärerna, stämningen. Stämmer allt det, kan den handla om vad som helst och ändå vara intressant.

Humor

Glad Valborg önskar jag med en fin annons: blandras säljer fjäderfä med mänskliga egenskaper.

Analyze this

Jag har i natt, och vid ett par tillfällen den senaste tiden, drömt att vår lägenhet ligger i någon form av hus där många människor samlas, typ ett universitet, och att det finns dörrar i vår lägenhet som inte har lås och som okänt folk således öppnar för att sedan *gena genom vår lägenhet. I drömmen vaknar jag alltid av att ett gäng står och pratar på uteplatsen (vi har tyvärr bara en balkong i verkligheten) och att jag känner mig jätteträngd, naken och missförstådd, eftersom varken främlingarna eller N förstår att jag tycker att det är jobbigt att bo i ett icke-privat hem där okända människor kommer och går som de behagar. I natt kom jag i alla fall på tanken att man kan sätta lås på de olåsta dörrarna och jag minns också att jag kalkylerade hur många tusen det skulle gå på. Dyrt, var slutsatsen. Sedan vaknade jag och kände samma lättnad som vanligt över att ingen annan än N och jag var i lägenheten.

I verkligheten har jag annars kommit i min årliga, vårliga period av okoncentration och ledighetslängtan. Tänk att det är den här tiden nu! På riktigt.



*Stavas gena så? Jag har aldrig förr skrivit det.

En tanke som ibland infinner sig:

Another sunny day

En solig lördag till, I can hardly believe it! Jag har bänkat mig på balkongen och var ute på lyrisk långpromenad i förmiddags:

Precis runt hörnet från där vi bor blir det naturskönt.

My Everest.

My babies!

Jag med några suddiga babies i handen. Varje sippa är lika själsligt tillfredsställande att plocka. Blommor, alltså. Jag älskar dem. Vet inte hur mycket pengar jag lagt på blommor och växter i år, men de var värda varenda krona. (Förutom den där ranunkeln som dog samma dygn jag köpte den. Snygg blomma, dålig kvalitet.)

Motion och skönhet kombinerat

Scen från en cykeltur längs Vätterstranden och Rosenlundsbankarna igår kväll. Ace.

Postpåsk

Påsken är över och det känns nästan sorgligt. Fyra dagar av sol och frihet, två dagars mindre jobb och det kändes ändå som mycket längre än så. Kanske är det därför det tar emot så att gå till jobbet idag.

Mina påskhighlights var att få träffa C för första gången sedan i julas, plantera blommor i balkonglådan, åka bil i solsken till Mariestad och i solnedgång från Mariestad, shoppa i Gällstad, promenera halv fyra på morgonen med två glada killar och en radiostyrd bil som sällskap, promenera i skogen hemma och, kanske framförallt, att sitta på balkongen och läsa i solen. Bli varm, lugn och skön till sinnes. Jag läste Jon Ajvide Lindqvists noveller Pappersväggar och det var verkligen skiftande kvalitet. Vissa var isande bra, andra var mycket mediokra. Men att jag ens läst något känns bra, det var längesen sist.

Nu ska jag ut och motionera lite innan jobbet. Vi gjorde en lista här hemma igår kväll där en av mina "måsten" i veckan är att blogga så see you soon.

Mer från min favoritsajt

Jag instämmer med vad Weird Science säger om Familjen Babajou.

Nästa projekt

Hej, jag har inte slutat skriva, jag är bara väldigt, väldigt trött. Och nu, klockan 5.26 måndag morgon, har jag läst en fantastisk recension som jag vill dela med mig av. Om man som jag är vansinnigt förtjust i superhjältefilmer av typen Batman Begins, The Dark Knight och X-Men trilogin, bör man nog se The Watchmen. Jag rös av att se trailern på bio och den här texten övertygade mig.

Get me away from here etc.

Jag har börjat 6.30 och således stigit upp vid fem de senaste tre dagarna. Fy fan, rent ut sagt. Jag vet att många lever sina liv på det sättet utan att klaga, men jag är inte en av dem. Jag kan inte somna tidigt, har aldrig kunnat. Och jag har sällan känt mig så ful och fel som de senaste dagarna (har nog kanske inte så mycket med tiden som med hjärnan att göra.) Minsta kommentar gör mig tårögd i timmar. Jag är skittråkig och jobbig att ha att göra med och är ändå desperat efter få känna att jag är bäst. Vilket jag inte är. Taskigt läge.

I kväll ska jag äntligen se The Wrestler. Om jag kan bortse från det faktum att jag befinner mig i en biograf kan det säkert bli alldeles grymt.

UPPDATERING:

Filmen var mycket bra, hjärtskärande och jobbig. Bäst av allt var nog Mickey Rourkes tårar, som rann nästan omedvetet mest hela tiden. De var nog äkta, så äkta kändes de.

Utveckling

Så här har det sett ut längs med Vättern den senaste tiden. (Intressant? Ja, väldigt faktiskt! Jag älskar Vättern och våren.)

För någon vecka sedan: knakande snö och iskyla.

Förra veckan: dimma och stilla dysterhet.

Idag: life in technicolor.

En lördag

Vaknade vid tjugo över åtta, tänkte "skit, nu har jag bara sovit sex timmar, igen", somnade inte riktigt om, steg upp, gick till bageriet runt hörnan och köpte bullar, gick till den underbara lilla blomsteraffären vägg i vägg och började nästan gråta över vita syrener och ljusrosa ranunklar, köpta en minipåsklilja, kollade på Gilmore Girls, somnade i soffan, vaknade abrupt, hällde i mig kaffe, satte mig här. Om en och en halv timme är det dags. Jag sätter mitt hopp till killen med en glugg värdig en sjuåring:

Kom igen nu, Tedenby!

Vårångest

Det är en aning vår i luften - pastellblå eftermiddagshimmel, fågelkvitter, torra trottoarer - och jag känner hur hoppet fajtas med utseendesångesten som börjar ta form. Jag kan inte längre leva i mörkret med mina luffarkläder. I ljuset syns det att manchesterjeansen är så slitna att själva manchestern är borta. Och allt är så dammigt. Vinterskorna är för varma och jag har inga vettiga vårskor. För att inte tala om vårjacka! Idag efter jobbet bestämde jag mig för att bara köpa en, för att vara redo. Det gick inte. Det gick verkligen inte. Det finns inga, jag menar inga, kläder som jag tycker om i affärerna. Inte ens en vanlig svart jacka. Jag kan inte ha oversize, midjelöst eller asymmetriskt och jag känner mig som en transa i ljusa färger. Sedan är mitt hår oklippt (och lite gråsprängt) och jag vet inte var jag ska klippa mig eller hur jag ska klippa mig.

Men annars ser jag med glädje fram emot vitsipporna. (Jag räknar dock med några omgångar snö innan dess.)

Moget

Hej, jag heter Maggie och är snart 31 år. Idag har jag sett High School Musical 3 med en skolklass och gråtit i smyg till slutscenen. Under samtliga dansnummer fick jag antingen gåshud eller ryckningar i benen. Hej då.

Uppryckning

Jag måste säga, mitt gnäll till trots, att slutet på gårdagens avsnitt av Nip/Tuck var riktigt snyggt, med brinnande son och begynnande kärleksaffär ackompanjerat av Total Eclipse of the Heart. Bra jobbat, Nip/Tuck! Än är inte hoppet slut!

Idag är det bara måndag. Snöblandat regn och håglöshet. Det blir väl så efter en bra helg.

Grattis N

På N:s födelsedag kommer självaste Yoshi med paketet.