What doesn't kill you simply makes you stranger

I går såg jag äntligen The Dark Knight och blev ganska så blown away. Mörkare film får man leta efter. Att Heath Ledger inte finns längre känns väldigt märkligt, men han kommer ju alltid att bli ihågkommen för sin Jokergestaltning. Så fruktansvärt bra! Och mina favoriter Christian Bale och Aaron Eckhart var fantastiska de också. Denna film inkluderas härmed i min årsbästalista.

Holland, Dozier, Holland

Hej, jag är här igen. Jag har jullov (fast jobbar i morgon) och hittills har jag mest bara haft den värsta förkylning/influensa jag haft på många, många år. Jag har vandrat omkring i ett töcken av snor, olika slags hosta, halsont, feber, matthet och värk. Joy to the world. Idag ringde min mamma och berättade med en blandning av tvivel, rörelse och glädje i rösten att pappa hade kollat på en elgitarr med förstärkare på Rusta igår och under kvällen förkunnat att han minsann ska unna sig den. Pappa, 60 år nästa år och utan gitarrkunskaper. Jag gillar det skarpt och känner mig som en stofil i jämförelse. Jag måste gräva upp mig igen. Jag saknar att springa. Igår tog jag några första trevande steg i stadsparken med en vän och vi fick båda stanna och pusta ut efter fem minuters uppförsbacke, hon på grund av graviditet och jag på grund av andnöd. Men med små, små steg så.

Annars gillar jag Spotify. Jag tänkte att jag skulle använda det till att lyssna på nytt, men hittills har det mest blivit gammalt. Idag är det Motown som gäller and speaking of; this is what I'm talking about:

Magnifik, om jag får säga det själv

Litteraturakuten

Varje dag gläds jag lite åt att lista ut vilken roman DN söker i sin illustrerade klassiker-julkalender. Det är lite spännande att bläddra fram till sidan två eller tre i kulturdelen och känna "yes, jag kan." För hittills har jag, med hjälp av N, min hjärna och internet, lyckats lista ut alla titlar, men igår gick jag bet. Det är oerhört frustrerande! Vilken roman är detta?

En kvinna som ser galen ut slänger sig alt. svävar över ett tåg?! Hjälp! Kom igen, ni vill ju att jag ska vinna bokpaketet!

Årets sommarsanndröm

Första veckan i juni, samma dag som uppsatsen lämnades in, åkte N och jag till huset på Bohusön. Sommargästerna hade ännu ej anlänt, himlen var klarblå och klippromenaderna var oändliga. Orden "svensk sommar" har väl aldrig tidigare känts mer angelägna att använda. Jag får nästan ont i magen av längtan av att se bilderna.


Och där dök även årets bild upp (om man förstorar.) Foto: N Bourdin.

Årets...

Jag sitter i ett nedsläckt rum och funderar över de där topplistorna jag brukar sammanställa vid den här tiden på året. De kommer inte att se ut som de brukar. Jag har läst mindre än på länge, sett väldigt många gamla filmer och inte hört någon ny musik. Hm. Minnet tycks dessutom vara svagare än någonsin, men om någon skulle ställa mig mot väggen idag skulle det se ut ungefär såhär:

Årets böcker:

Två av mina favoritförfattare släppte nya böcker i år (båda dessutom med ordet American i titeln): Siri Hustvedt och Curtis Sittenfeld. Bara det är ju värt ett yay. Den förstnämndas roman, The Sorrows of an American, var lika vemodig och vacker som titeln antyder. En ren, stillsam njutning att läsa. Inte lika makalöst bra som What I Loved, men ändå. Sittenfelds bok, American Wife, har jag läst ungefär fem sidor i, men jag känner redan att den kommer att omfamna mig på samma sätt som Prep och The Man of my Dreams.

Två svenska romaner har stannat i mitt minne. Åsa Linderborgs Mig äger ingen fick mig att gråta på X2000 i maj och Jon Ajvide Lindqvists Människohamn framkallade nästan feber för någon månad sedan.

Årets filmer:

Oj, vad många filmer jag sett! Sådär så att det är svårt att hitta någon film när man går igenom Hemmakvälls hyllor. Minns jag dem alla? Nej. Och de jag gillat bäst, som Eastern Promises, Atonement och Juno, hör nog egentligen till förra årets topplista.

Låt den rätte komma in var precis lika vackert kuslig som jag hade hoppats. Sex and the City-filmen var sevärd och nödvändig, men inte lika knivskarp och djup som tv-serien. Jag har njutit mycket av samtliga av Judd Apatows filmer, där Superbad, Walk Hard och Forgetting Sarah Marshall, som vi såg igår, nog hamnar i toppen. Så mycket humor. Och Apatows favoriter Seth Rogen, Jonah Hill, Paul Rudd, Michael Cera och co. gör alltid äkta, stabila insatser.



Årets tv:

Åh, var ska jag börja? Ingen har väl missat hur mycket jag älskade Tell Me You Love Me? Eller fantastiska Californication? Och mitt West Wing-maraton, som påbörjades i juni och avslutades lagom till den verkliga valspurten i september, kommer jag sent att glömma. Jag saknar den serien om inte varje dag, så varje vecka. Världens bästa. Någonsin.


Årets musik:

Eh, har jag lyssnat på någon musik som kommit ut i år? Det är sjukt. I min iPod har bara samma gamla Fleetwood Mac, Interpol, Badly Drawn Boy och Bowie som vanligt spelats. Quality never goes out of style.

Stackars sliten

Inte skriver jag mycket nu för tiden, men ni ska veta att jag räknar ner dagarna. Stjärnan gör mig lite glad varje dag och amaryllisen har ännu inte ruttnat i löken (det brukar vara det öde som väntar mina amaryllisar.) Idag är jag övertrött. Det kliar över hela kroppen. Jag ser fram emot Boston Tea Party och tacos. C'est la vie.