Grattis N

På N:s födelsedag kommer självaste Yoshi med paketet.

Status

Låt mig bara utbrista: det är lördag! Lördag! Igår kväll låg jag skönt i sängen och planerade att sova länge, men icke. Det tycks vara så att idag är sista kalla dagen, vilket känns tragiskt efter två veckor av liggande snö och minusgrader. Man har kunnat slappna av med att det är riktig vinter och jag kan inte minnas när det hände senast. Snart måste jag få iväg en jobbansökan, på engelska. Det kommer att uppta en stor del av min lördag. Men ändå, lördag!

Walden

Jag har precis sett Into the Wild och vet inte riktigt vad jag ska göra av mig själv. Hur går man vidare efter en sådan film? Allt är ju sant.

What's the deal, Tolstoj?

Jag läser på Bokhora att Gwyneth Paltrow har startat en lifestyle website, där man enligt henne ska "nurture the inner aspect and do something real". Visst, hon känns ganska kabbalah- och organic food-flummig, men det hindrar ju inte mig från att läsa lite i smyg. Poängen är i alla fall att några av hennes vänner tipsar om Anna Karenina och menar att det är det bästa man kan läsa. Det är ju ingen nyhet, men jag har ändå alltid dragit mig lite för att ge mig på Tolstoj. Innan jul fick jag dock Anna Karenina (i två band) av N. Jättevackra, gamla böcker med bilder av Greta Garbo som Anna Karenina i. Jag känner mig sugen på att ta tag i dem nu. Men! Boken ska ju inledas med "Alla lyckliga familjer liknar varandra, varje olycklig familj är olycklig på sitt eget vis." Jag älskar den inledningen! Min utgåva inleds med "Hela Oblonskis hus var i uppror". Vad är grejen med det?!

Mer TV

Fotnot: just som jag kände att gårdagens Californicationavsnitt var en parodi på en parodi av sig självt, kom det en mänsklig scen i slutet. Den varade i ungefär 30 sekunder, men det är alltid något.

Vad jag egentligen ville säga var: jag SAKNAR Conan O'Brien! Vi har inte TV4+, vilket innebär att det är ett halvår sedan jag senast såg honom! Och snart slutar han och det känns inte som att Los Angeles kommer att bli detsamma.

Jaha, det var allt.

Tv gone bad

Jag följer två serier på tv just nu och jag brukade älska båda. Nip/Tuck lyckades förut finna något slags allvar i det cyniskt groteska och Californication var djupt rörande mitt i sexmissbruket. Nu har båda serierna spårat ur fullständigt. Inte ens den mesige plastikkirurgen i Nip/Tuck har ett sympatiskt drag längre och Californication-Hank är så sjuinihelvete korkad att jag knappt står ut. Vad hände, Hank?! Du har ju världens bästa fru! Och varför hänger du med dina kokainoffer till vänner?! Till och med Kleerup verkar ju samlad i jämförelse! (Ja, jag känner mig mer sviken av Hank än av plastikkillarna.)

Jag kommer ju att fortsätta att titta (hoppet är det sista o.s.v.), men jag behöver en ny serie att tycka om.

Ny tv!

Igår åkte vi till Borås (!) och köpte en ny tv. Synd att det redan följde med en fjärrkontroll så att vi inte behövde den här.

Jag skriver lite då

En lite jobbig, eller bra, grej med att jag har installerat om min dator är att jag glömde att spara alla bokmärken. Jag har nog förlorat 20 bloggar på det. Men de viktigaste minns jag, tror jag. Nu kan jag ju kolla dem 20 gånger extra i stället.

Igår blev jag inringd för jobb klockan åtta på morgonen, idag vaknade jag kvart över sju och vågade inte somna om förrän vid halv nio igen, när det kändes som att kusten var klar. Jag säger inte när jag gick och lade mig, men det var inte klockan 21 som tycks vara populärt bland människor i min ålder. Nu känner jag mig döven i huvvet, som Sandra skulle säga. Men I've made my bed, I'll lie in it, som Courtney sade.

Ute är det snöblandat regn och jag ska snart ge mig ut med A Camps nya i öronen. Eller, inte så mycket A Camp som låt nummer fem, där Nina och Nicolai Dunger skapar lite magi ihop. Jag gillar särskilt:

Do you think you're happy, Nicolai?

I don't know the answer, Nina, life is like a melody
a pendulum that swings between the major and the minor
it's a lullaby.

På tal om att hon bloggar

Det blir sällan nu. Jag vet inte ens om jag har lust längre och det gör mig faktiskt lite ledsen. Jag brukade älska att skriva här, hur fånigt det än må låta. Bloggen fanns ständigt i mitt medvetande och jag tänkte i formuleringar. Nu, när jag har skrivit så sporadiskt, försvinner det där tänkandet. Jag saknar det, men jag kan inte tvinga fram det. Jag låter det vara så här lite sporadiskt så länge, så får jag se var jag hamnar. Om jag vill eller om jag tackar för mig.

Se, hon bloggar!

Kristin utmanar mig på följande sätt:

- Öppna bildmappen.
- Öppna sjätte mappen i bildmappen.
- Publicera sjätte bilden i den mappen på din blogg.

Här är resultatet, jag i blåst för snart tre år sedan. (Nu var det bara fyra bilder i den där mappen, så det fick bli den sista.) Ni som vill bli utmanade, bring it on!