Jag har precis sett Into the Wild och vet inte riktigt vad jag ska göra av mig själv. Hur går man vidare efter en sådan film? Allt är ju sant.
söndag, februari 15, 2009
Walden
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Ett eget rum
Om mig
- Ms Johansson
- Jönköping, Sweden
- Öppettider:
Läs!
- Min Last.fm
- Flickr
- en annan sida av mig
- A place for robots
- Benknäckarvals
- Bibbi
- Billie the Vision and the Dancers
- Bodil Malmsten
- Elinstallation
- Emma Gray Munthe
- Erikapik
- Flying Confessions av Jennifer Fox
- Intressesmurfarnas klubb 2.0
- Isobels text och verkstad
- It's hard to be a saint in Skärholmen
- Josefinast
- Killing Zoe
- Kristin
- Popmorsa
- Rhubarb, rhubarb, rhubarb
- Ristarinsinamärken
- Shampoo Rising
- Sägen butik
- The Girl Least Likely To
- Under våra rosa täcken
- Unni Drougge
- Weird Science
8 kommentarer:
Visst är han gubben det värsta av alltihop? Jag höll på att gråta ögonen ur mig.
Jag valde att inte se filmen.. Jag blir något så fånigt som rädd för att gråta när jag hör om filmer som är sorgliga - hur bra de än är också.
ja man blir helt utmattad av den. totalt fantastisk.
kristin: ja han är så underbar! hela hans minspel och de tårfyllda ögonen...
josefin: jag kan förstå dig, men du borde göra ett undantag. den är så otroligt vacker samtidigt som den är sorglig.
frida: helt klart, jag kunde knappt andas på slutet.
ja! jag älskar den, såg den två gånger på en vecka när den kom. Musiken är också helt fantastiskt.
jag känner mer och mer att det är något av det bästa jag sett. och soundtracket är beställt! i love eddie vedder.
Jag hade också ont i magen redan innan jag såg filmen, och dröjde extra länge innan jag tog tag i den. Men det visade sig vara värt det. Köpte faktiskt soundtracket långt före och det var en fin mjukstart på vemodet som komma skulle.
/maria
själv hade jag knappt läst på alls om filmen, så hela upplevelsen kom som en chock. och jag väntar ivrigt vid brevlådan på soundtracket!
Skicka en kommentar