Himlen över hustaken på Västra Sorgenfri är kvällsblå och övergår i lila och rosa. Man kan nästan se att det är kallt ute, men på samma gång kan man ana sig till att det finns en vår där ute, någonstans.
Jag är öm under trampdynorna efter en explosiv utekväll på Inkonst. Jag vill ge alla som stod bakom Club Understanding varsin djup kyss (särskilt den ena dj:n) som tack för den fantastiska musiken (Relight My Fire! Love Schack! Moneybrother två gånger! Belle and Sebastian! Not Forever!) Mina vänner på dansgolvet (och i resten av världen) Josefine, Maria, Lisa, Cecilia och Vickey kan också få varsin kyss, om ni vill. Ni vet var jag finns.
Nu ska jag fortsätta med Josh Rouse på repeat (jag gråter nästan) och invänta Six Feet Under, som är nästan omänskligt intressant just nu. Brenda är tillbaka, Lisa är på gränsen till nervsammanbrott och Claires romans med sin konstskolekompis har en domedagskänsla över sig.
söndag, februari 27, 2005
I sleep with the tv on
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
beklagar din farmor. detta kan låta som ett skämt men du vet att jag inte menar det som det: vinterkräksjukan är verkligen dödlig.
tack själv för igår. det var en kanonkväll (jag bortser från det upprörande resultatet i melodifestivalen)!
Skicka en kommentar