Sen natt, tidig morgon, det beror på hur man ser det.
Euforisk dag på stan, blev lettiska cigaretter på en balkong alldeles inkapslad av renoveringsplast, blev en varm famn i rummet innanför.
När jag cyklade hem vid fyratiden på natten eller morgonen gjorde sig solen beredd på att stiga upp över Malmö city. Fåglarna kvittrade och hur vackert det än är blir jag alltid på ett märkligt, melankoliskt humör den tiden på dygnet vid den här tiden på året (kanske ännu mer så inatt.) Skolan är slut, sommaren ligger framför en och man har levt länge nog för att inse hur försvinnande kort den är.
Nu lyssnar jag på Anna Ternheims nya cover-EP. China Girl är en av mina favorit-Bowielåtar och i Annas tappning blir den lite mindre sexig och mycket mera sorgsen. Så vacker och sorgsen att jag får gåshud och nästan vill gråta. I feel a-tragic like I'm Marlon Brando, when I look at my China Girl. I could pretend that nothing really meant too much, when I look at my China Girl
Det är den här tiden på året som gör något med mig.
söndag, juni 12, 2005
She says...sh-sh-shhh
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar