Living in oblivion

Jag mår skit och försöker koncentrera mig på saker i nuet för att inte alldeles tappa fotfästet. Som doften av säkert hundra sorters blommor när jag promenerar utmed grusvägen utanför vårt hus. Känslan av kvällssolen på ryggen när jag sitter vid de chockrosa pionerna i trädgården. Pappas snabba, eleganta dator. Molle (gammal, farbrorlik, katt) som lunkar godmodigt mot mig var jag än är, alldeles dammig på ryggen efter att ha rullat sig på marken i tid och otid. Micke (ung panter) som slocknar på soffryggen och endast vaknar för att bita mig i håret. Lars, när han sjunger "nothing is gonna be okey, but thank you anyway" i Summercat och får det att låta som en tröst. Och det här:

www.finistere.se

Jag älskar denna kvinna som började närma sig 60 och bara lämnade allt och körde tills hon hittade ett ställe att trivas på. Stället blev Finistère i Bretagne och det låter helt förtrollande.