Det lilla livet

Jag befinner mig i något slags mittemellantillstånd. Eller, egentligen är jag ju en vanlig arbetslös, men jag känner mig bara ... ledig. Dagarna går så fort, för att inte tala om nätterna. Jag lever i Vita Huset ett par timmar om dagen och idag kryddade jag lite med Gilmore Girls också. Det är skönt att gömma sig där och inte tänka på att jag måste hitta ett jobb, någon gång. Eller snart. Ingen kan säga att mina dvd-boxar inte är investeringar värda mer än pengarna jag betalade för dem. De stortrivs med mig och jag med dem. Jag behöver inte mer action än dem, en god middag (N:s räk- och currygryta) och en promenad eller cykeltur (runt Munksjön, med rosalila speglingar i vattnet) om dagen. Ett mittemellanliv som enligt samhällets, samvetets eller förnuftets regler inte kan pågå i evigheter. Men det är gott så just nu i alla fall.

På tal om action. I vårt hus lever många, många spindlar. Jag avskyr spindlar, men eftersom N avskyr dem ännu mer, blir jag plötsligt den som dödar dem. Det är helt okej, jag har eliminerat en fem-sex stycken sedan vi flyttade in. När vi skulle ställa in cyklarna i källaren i kväll uppenbarade sig dock en muterad variant och nu överdriver jag inte. Benen var kraftiga och ungefär tre centimeter långa. Kroppen var även den kraftig och kanske ca fyra centimeter lång. Ingen av oss har någonsin sett något liknande. Jag tänker mig att den är moderskeppet till de andra spindlarna. Jag skulle inte våga utrota den knappt ens om jag fick betalt.