Ett försök att fatta

Jag tror att det var detta Zandén och Gyllenhammar ville diskutera i sina två bloggtexter på Newsmillbloggen. (Första och andra, för den som missat.) Jag tror inte att de tyckte som Åsa Mattsson. Eller? Svårt att säga, med tanke på hur rörigt formulerade och fyllda med dubbla budskap de båda texterna är. Inte ens när Cecilia Gyllenhammar var med på länk i Debatt i torsdags lyckades jag förstå vad hon ville få fram. Gillar hon män som är karikatyrer av manligheten eller vill hon, som Åsa Mattson, diskutera varför en del kvinnor vill ha sådana seriefigurer? När hon tog upp att hon själv är en komplex människa för att hon gillar Nirvana kände jag mest bara att jag ville att telefonlinjen skulle brytas, för hennes skull.

Sammanfattningsvis: Zandéns och Gyllenhammars texter är svåra att ta på allvar (gör man det så blir man bara upprörd), men Åsa Mattssons text är intressant, för hon snackar inte biologi, hon snackar skådespel.