Vårångest

Det är en aning vår i luften - pastellblå eftermiddagshimmel, fågelkvitter, torra trottoarer - och jag känner hur hoppet fajtas med utseendesångesten som börjar ta form. Jag kan inte längre leva i mörkret med mina luffarkläder. I ljuset syns det att manchesterjeansen är så slitna att själva manchestern är borta. Och allt är så dammigt. Vinterskorna är för varma och jag har inga vettiga vårskor. För att inte tala om vårjacka! Idag efter jobbet bestämde jag mig för att bara köpa en, för att vara redo. Det gick inte. Det gick verkligen inte. Det finns inga, jag menar inga, kläder som jag tycker om i affärerna. Inte ens en vanlig svart jacka. Jag kan inte ha oversize, midjelöst eller asymmetriskt och jag känner mig som en transa i ljusa färger. Sedan är mitt hår oklippt (och lite gråsprängt) och jag vet inte var jag ska klippa mig eller hur jag ska klippa mig.

Men annars ser jag med glädje fram emot vitsipporna. (Jag räknar dock med några omgångar snö innan dess.)