Jag kan inte släppa det här:
Jag kastar stenar i m itt glashus,
jag kastar pil i min kuvös,
och så odlar jag min rädsla,
ja jag sår ständigt nya frön,
i mitt växthus är jag säker,
där växer avund klar och grön,
jag är livrädd för att leva,
och jag är dödsrädd för att dö.
ur Kents Mannen med den vita hatten (15 år senare)
Det är så ytterligt välformulerat och träffsäkert och sant. Det rullar på repeat i mitt huvud.
Någon jag kände kallade Kent för tonsatt Stig Dagerman. Det ligger något i det. Han menade det på ett lite nedsättande sätt. Jag tycker att det är en komplimang.
tisdag, maj 31, 2005
...och jag lämnar inga fotspår ens i sand
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
även att jag har känt till garden state länge, och även sett halva filmen och köpt den, så såg jag inte klart den förrän nu ikväll. den är vacker.
och antagligen en av de bästa filmer jag sett.
r: absolut en av mina bästa filmer. som livet är och bör vara, "all we have is now."
Skicka en kommentar