Hepp, jag har fått jobb. Inte som bibliotekarie, nej, nej, men som någon form av lärare på en friskola i stan. Jag har ju hunnit bli arbetsskygg av arbetslösheten, så jag känner mig lite ynklig och nervös inför att träffa nya människor och sätta skräck i barn igen. Första gången jag var på skolan blev jag blown away, andra mer skeptisk och nu försöker jag vara beredd på allt. Always expect the unexpected. Constant vigilance. (Men åh, vad jag vill att det ska bli bra.)
Nu hade jag tänkt suga märgen ur varje dag och natt innan jag börjar jobba på måndag, men det går ju sådär när kroppen är jobbig. Idag vaknade jag tre gånger (sista gången av att en trevlig rektor ringde och erbjöd mig ett vik för att han läst min profil hos Arbetsförmedlingen! Science fiction!) innan jag gav upp och steg upp med ungefär sex timmars söndertrasad sömn innanför västen. Idag är det alldeles mjölkvitt ute, vilket passar bra som kuliss till det snygga skräckfilmshuset utanför köksfönstret. De senaste dagarna har det varit höstsol i Jönköping och alldeles strålande. Igår kväll tog N och jag en tur upp till utsikten i Huskvarna (ett ställe uppe på berget där man ser hela Huskvarna, Jönköping och delar av Vättern.) Där var det alldeles himmelskt, med äppeldoft trots att det nog inte fanns några äppelträd, rosa dis och knallorangerosa solnedgång. OBS: ingen av oss hade kamera med oss.
På tal om att suga märgen ur saker, är det någon som har läst Walden av Henry David Thoreau? Jag har alltid känt en dragning till den boken på grund av citat som I went to the woods because I wanted to live deliberately, I wanted to live deep and suck out all the marrow of life, to put to rout all that was not life and not when I had come to die Discover that I had not lived.
Slutligen höjdes den här dagens värde åtskilliga grader när jag läste Moas Blocketfynd. Jag kreverar! Framtidsdjuret!
torsdag, september 25, 2008
Fyra dagar
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Visst är Walden en helt underbar bok. En underbar dikt med skogstema är också The road not taken av Robert Frost:
Two roads diverged in a yellow wood
and sorry I could not travel both
And be one traveller, long I stood
and looked down one as far as I could
to where it bent in the undergrowth;
Then took the other, as just as fair,
and having perhaps the better claim
because it was grassy and wanted wear;
though as for that, the passing there
had worn them really about the same,
And both that morning equally lay
in leaves no feet had trodden black.
Oh, I kept the first for another day!
Yet knowing how way leads on to way,
I doubted if I should ever come back.
I shall be telling this with a sigh
Somewhere ages and ages hence:
Two roads diverged in a wood, and I --
I took the one less travelled by,
and that has made all the difference
Just den raden, because it was grassy and wanted wear, är så lysande vacker. Visst är det en bra orsak att välja en stig, för att den vill bli trampad på. Mycket vackert. That has made all the difference. Tack Frost.
Grattis som tusan! Jag som spenderar dagarna med telefonstrulanderoster ar avundsjuk. larare, det ar jucoolare och roligare an alla andra yrken. tro mig, jag har provat bade applaplockare och julkortssorterare, samt att dra grenar i skoge, mata gamla manniskor och salja bocker...
love you!
S
tompaah: jag älskar också den dikten, får lite ilningar längs ryggraden av den. så vacker.
sassy: du är ju världens bästa lärare, så du borde få jobba som det! love you too!
Skicka en kommentar