Light therapy

Den här sommartidsomställningen har fått mig ur balans på något sätt. Jag har visserligen bara jobbat en dag sedan i söndags, men jag är så van vid att komma hem, äta och sätta mig framför tv:n/datorn i mörkret och hålla kväll att jag inte vet vart jag ska göra av mig själv när det bara fortsätter att vara ljust. Jag vet ju att det är så här varje år, samma chockbehandling av ljus, och jag är ju givetvis FÖR sommartiden (ljusblå och rosa himmel över Västra Sorgenfri klockan 19.35!) Det tar bara lite tid för mitt sinne att vänja sig.

Jag är överhuvudtaget lite förvirrad efter att ha åkt hem till mina föräldrar bara för att tillbringa en stor del av påskhelgen i soffan med illamående och kräkningar. Jag rörde mig knappast ur fläcken, var bara varm, matt och helt väck. Och vips, så hade den påsken passerat.

När jag satt på tåget till Malmö igår messade Bibbi mig och tipsade mig om att bädda ner mig med den bästa filmen hon sett på länge; Rushmore. Nu hade jag ju redan sett den; (och hon har så rätt, den är så bra! Wes Anderson!), men det lustiga var att huvudrollsinnehavaren Jason Schwarzman var gäst hos Conan när jag kom hem senare på eftermiddagen. Och han var så snygg. Jag blev helt tagen. Han är förvisso rolig och cool i Rushmore, men väldigt ung och...eh, speciell. Nu var han bara så mörk med fantastiskt hår och stor markerad näsa och han var rolig och smart och (lagom) vuxen och jag är alldeles smitten. Nu spelar han en stor roll i filmen I Heart Huckabees som verkar vara helt i min smak. Måste se.

Ikväll börjar Desperate Housewives efter månader av promotion. Jag har höga förväntningar.