Vårrus

Josh Rouse sjunger så här i början av Rise:

Think I'm gonna pass out, think I'll just lay down right here.
Would someone turn the light out?
I'll cover myself with a jacket, and I'll still catch the last ride on a Brooklyn train
30 years old and nothing's changed

Man måste nästan höra den bitterljuvt sköna melodin och hans röst för att förstå, men jag tycker att han fångar känslan av att snart fylla år igen fastän det känns som det var en månad sedan sist i ett nötskal. Jag älskar den låten.

Pilträden utanför mitt fönster har blivit lite lätt ljusgröna över helgen och de där gula buskarna på kyrkogårdarna har slagit ut. Kvällarna är pastellfärgade och jag känner att min (v)årliga rastlöshet börjar sätta in. Snart kommer jag att ha ångest över varje timme jag inte är utomhus, varje minut jag missar syrenernas doft och varje sekund jag inte känner solen i mitt ansikte.