Bara regn hos mig

Det är bara att inse: jag AVSKYR utflykter i skolan! Mamma påstår att jag gjorde det som barn (förutom Gränna i 3:an - polkagrischock!) och jag gör det definitivt som vuxen. Mitt kassa mentala (och delvis fysiska) tillstånd just nu (eller är jag kroniskt låg? Att bara vara låg vore ju nästan semester, jag orkar inte vara så spänd att jag får värk längre!) gör ju inte saker och ting bättre. Det brukar kännas som att jag drar ett djupt andetag på morgonen innan vi ska iväg och sedan andas jag inte ut förrän vi är hemma igen. Däremellan är jag snäsig och sarkastisk mot barnen för att de går för långsamt i ledet/klagar på att de är hungriga/ställer frågor av typen ”hur långt är det kvar?” och ”vart ska vi?”/inte gör som jag säger exakt när jag säger det. Notera: vi har synnerligen trevliga barn i min klass. Det är mig det hänger på. Jag är störd och borde förändras.

I alla fall; idag tog vi bussen till vikingabyn i Höllviken, ackompanjerade av en jämngrå himmel och regn. Sedan guidades vi runt av ett gäng vikingar, åt matsäck (fem minuter efter att vi har ätit: ”när ska vi äta igen?”), lekte med pinnar och åkte hem lagom till att himlen sprack upp och vi kunde se det ljuva havet alldeles bredvid oss.

Andades ut vi 15-tiden, då jag satte foten på fast Malmömark igen och köpte en glass.

För övrigt har jag inte köpt en skiva sedan farfar var ung. Hjälp mig. Vad ska jag köpa?