Grammatisk terapi

Ganska ofta känner jag att jag sysslar med saker som jag inte riktigt har koll på (till exempel en magisteruppsats i biblioteks- och informationsvetenskap.) Kanske är det därför jag så ofta blir rastlös och förlorar fokus? Kanske är det därför det kan gå dagar utan att jag får något gjort? För snarare än lathet, beror det på en känsla av att inte ha kontroll, en känsla av att inte vara riktigt bra på det jag gör. Det är mycket frustrerande. Just nu har jag ett litet extraknäck där jag ska korrekturläsa texter till en tidning och plötsligt blir jag uppslukad av något igen. I stället för såsa runt och tänka "snart börjar reprisen av Top Model 6 (shit, vad Danielle är snygg!)", kommer jag på mig själv med att tänka "oj, Top Model 6 har redan börjat, skitsamma, jag kollar hellre reglerna för kommatering vid bisatser." Äntligen! Jag har saknat känslan av att kunna något, förstå något, gå upp i något. Jag älskar ord, meningar och grammatik. Det är något mycket tillfredsställande med att systematisera och analysera språk. På gymnasiet älskade jag att sitta med en svensk text som skulle översättas till latin, fastän det var så ansträngande att det nästan kändes som att hjärnan skulle explodera ibland. Jag visste ju att jag var bra på det. Jag hade koll. Åh, jag har saknat koll. Jag skulle nog må bäst av att få sitta och pula med texter hela dagarna. Gärna dela upp ord i rot, suffix och prefix också, just for the fun of it.

Jag vet inte vart jag vill komma med detta. Bara lite hjärnrens.