Jag lyssnar på Shins-låten som Natalie Portman säger "you gotta hear this one song, it'll change your life I promise you" om till Zach Braff i Garden State. Det känns lite som återuppleva filmen utan att se den.
Jag funderade på att tillbringa min lediga eftermiddag med en kopp kaffe vid vattnet i Västra Hamnen, men jag var rädd att det skulle blåsa för mycket och få saker kan få mig på så dåligt humör som kall blåst. Jag gick istället till Åhléns för att byta min Robyn-singel som jag köpte i helgen och som visade sig göra ett tyst uppror mot min stereo. Följande konversation utspelade sig (fritt från ett subjektivt minne):
Jag: Den här singeln funkar inte i min stereo, det hörs inte ett ljud.
Skånsk dam bakom disken: Va haour du gjorrt me denn!? (Tittar på alla smutsfläckar på baksidan SOM VAR DÄR NÄR JAG KÖPTE DEN.)
Jag: Ingenting, bara stoppat den i stereon, torkat av den, testat igen och stoppat den i fodralet igen.
Tanten: (Tittar misstroget på mig. Går i slow-motion till stereon bakom disken och testar den och den funkar såklart. Kommer lite triumferande fram till mig igen.) Jaaa, den fuonkar jo häärr. Vi säljår inga skivår som ser ut så häär.
Jag: alltså, jag har inte smutsat ner skivan! Den såg ut så när jag köpte den och den funkar inte i min stereo så jag vill lämna tillbaka den.
Ja, den här konversationen känns inte så intressant längre men jag fick mina 29,50 tillbaka och blev på ganska dåligt humör. Gick hem, hittade mitt lönebesked och upptäckte att jag fått 1000 kronor mindre i lön på grund av karensdagar och sjukdagar. Uptäckte därefter att jag hade drygt 7000 i räkningar. Hot stuff! Började nästan gråta av ilska och kom att tänka på att jag läste i Metro idag att jag tjänar lika mycket som en parkeringsvakt. That's what nästan fem års universitetsstudier will get ya, folks! Så här är jag nu, utan Robyn-singel men med en stor packe räkningar och gnisslande tänder. I efterhand känns det som att en eftermiddag - med vind - vid havet hade varit ett bättre val för den här dagen.
tisdag, april 26, 2005
...the shrillest highs and lowest lows
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Bad afternoon. Min morning var bättre... Minus, men sol och väldigt nära maj. Vad kan passa att ha i öronen tänkte jag och samtidigt föll blicken på mitt ex egenhändigt ihopsatta bob hund-samling. den var perfekt. Den kalla morgonen och takten passade perfekt, de tvingade mig att gå som en uppskrivad marschsoldat och låtarna gjorde mig på glatt och independent humör. Låtsasdialogerna som brukar utspelas i min hjärna slutade alla på att klart tillfredsställande sätt för huvudpersonen (dvs jag) denna morgon. Jag har bara en undran nu såhär i den vackra morgonen: Var tog bob hund-pinnen vägen? /Sassa
åh, jag fick tårar i ögonen nu. bob hund-pinnen. var kan den vara? om jag inte minns fel uppstod den på den där underbara grisfesten 2000(?). underbar för mig och maggan, inte lika underbar för sassa... /josefine
Haha. jag hade glömt att den uppstod på den där misärfesten, misär för min del, men jag fick ju igen det med mitt livs fest året efteråt. Hur som helst faller ingen skugga på bobhund-pinnen, tänk om man kunde hitta den igen... det känns verkligen som en kär gammal vän... som en i gänget liksom. Han verkar ha kommit på villvägar, kanske börjat hänga i fel kretsar och sen har det nog bara gått utför.. jag ska kolla plattan nästa gång jag åker till stockholm...
grisfesten var -99, ett år som var bra halvvägs för mig och sedan körde rakt ner i botten. men våren var helt klart minnesvärd! bob hund-pinnen...den förknippar jag med josefines mörkblå jacka...tror att vi kastade den efter en utekväll nån gång..de känns i efterhand som att vi var väldigt unga då (och det var vi ju.)
när jag läste sandras första kommentar gick jag med hopp i hjärtat om att pinnen låg kvar i jackan. egentligen visste jag att den inte kunde göra det eftersom den har blivit tvättad sen -99 men jag ville inte släppa hoppet om att återse den lilla klena avskalade pinnen. jag kommer ihåg exakt hur den såg ut och jag hade kvar den väldigt länge. men slängde vi verkligen den bara sådär? /josefine
nej, jag vet, det låter hårt att vi bara skulle ha kastat iväg den. men jag har för mig att vi var lite less på allt och kanske inte riktigt tänkte oss för..? egentligen är jag inte alls säker på detta, det är bara en känsla jag har.
nej, jag vet, det låter hårt att vi bara skulle ha kastat iväg den. men jag har för mig att vi var lite less på allt och kanske inte riktigt tänkte oss för..? egentligen är jag inte alls säker på detta, det är bara en känsla jag har.
Skicka en kommentar