He's just not that into you

Det är 27.2 grader i mitt kök, min Clas Ohlsson-fläkt för 98 spänn är död (R.I.P skitfläkt, var en vecka allt du klarade?) och jag har egentligen bara tre saker att säga:

1) En del människor har turen att halka in på rätta vägen med en gång; de flesta av oss upptäcker bara den rätta genom att först ta in på fel.
Så avslutar Toby Young sin berättelse om sitt stora misslyckande som anställd på posha New York-magasinet Vanity Fair i toksjälvbiografiska boken Hopplös och Hatad av Alla (How to Lose Friends and Alienate People.) En ganska underhållande bok, faktiskt, men tro inte att mina New York-drömmar naggas i kanten på något sätt av all inside information om dryga och snobbiga New York-journalister. Jag ska ju ändå inte ha med dem att göra.

2) Ända sedan Jack (Berger, not Kerouac) lanserade teorin som bygger på "he's just not that into you" (i korthet: det finns inga dubbla budskap, är han intresserad så visar han det) för Miranda, vars date inte ville följa med henne upp, i Sex and the City har man ju tyckt att han hade en poäng. Först nu när B läst boken med samma titel och hon och jag applicerat uttrycket på våra egna liv fattar jag hur befriande det är: he's just not that into you. Ja. Frågan är bara vad man skall göra med all tid man får över på att inte tyda signaler?

Jag skulle vilja satsa på kampsport.

3) Nya Harry Potter ligger på mitt nattduksbord! (jfr Daft Punk is Playing at my House, så stort är det!) Vågar inte riktigt börja läsa den eftersom det skulle innebära att jag är ett steg närmre att läsa ut den och jag måste vänta i minst två år på nästa.