Rapport

Idag har det varit uppehåll ända till klockan 20.55. Kanske började himmelens alla änglar gråta av rörelse just då på grund av Håkan Hellströms duett med Mats Paulsson i Allsång på Skansen. Jag grät i alla fall. (Jag grät även när en leguan behövde avlivas i Veterinärerna en timme tidigare.) Mest åt Mats, som såg så tagen ut av alla tonårsflickor som skrek åt Håkan när han sjöng hans (Mats) visa.

Jag har läst så att det bara är 128 sidor kvar i Harry Potter. Jag vill inte skiljas. Men sällan att jag kan slöläsa de sista sidorna! Det har aldrig fungerat förut och det kommer inte heller att fungera nu.

Vid tretiden idag tvingade jag mig själv att lägga ifrån mig boken för att följa med mamma på fika vid Sandviks kyrka. Sandviks kyrka är en riktig bröllopskyrka som ligger vansinnigt vackert belägen på en udde i sjön Fegen. Fikat fanns i en 1800-talsstuga bredvid. Det fanns ungefär 12 sorters nybakade kakor att välja mellan som kostade 2 eller 5 kronor styck beroende på storlek. Fascinerande. Mamma och jag lekte med tanken att ta en av varje var, mest för att se kaktanternas reaktioner, men nöjde oss istället med kaffe och kakor till en kostnad av cirka 30 kronor sammanlagt. Ungefär som en stor chai latte på Espresso House i Malmö. Perspektiv.

På hemvägen kunde man se spåren av stormen Gudrun. Det ser ut som att ett stort monster, typ det som man aldrig har fått se i Lost, har tagit en näve med 100-åriga träd här och där, dragit upp dem med rötterna och sedan släppt dem i en mycket avancerad plockepinnhög. Det går inte att förstå förrän man har sett det med egna ögon. Jag förstår varför min granne grät på nyheterna. Skogen ser också ut att gråta (alla träd har själar sedan jag såg Enterna i Lord of the Rings.)