Lyxlir

Billie spelade på Metro igår och jag och J var där i god tid och åt en god och ganska dyr middag som de arbetslösa lyxlirare vi ju är. Jag är så tacksam för varje gång jag får äta riktig mat och slipper laga den själv. (Den blir inte riktig när jag lagar den själv. Det är alltid något som fattas.) Det var bra stämning på Metro. C var nere i Skåne och kom förbi och pratade lite med mig. Jag fick en dvd med några av hans nya kortfilmer på, där han själv spelar medlem i ett 80-talsband. Det kan bli spännande att se.

Billie var givetvis fantastiska. Jag och J satt i princip så nära scenen man kan komma (eller scen och scen; området där de hade flyttat bort borden för att få plats med bandet) vid ett bord med några andra ex-studenter från Växjö universitet. L verkade vara i sitt esse och det var så fint att få höra de nya låtarna live, särskilt The happiest girl in the world/A man from Argentina eller vad den nu kommer att få för namn när skivan är klar.

Efter ännu en natt då sömnen vägrade infinna sig förrän vid tre-halv fyra, svider mina ögon lite grand. Idag ska jag bara tvätta, dregla över kläder i nya ELLE, kolla på inspelade Mordkommissionen och Buffy samt läsa Wonder Spot, som är precis så bra som jag aldrig hade vågat tro.