Igår såg N och jag den bästa filmen vi sett på länge: Seth Rogens Superbad. Filmen, som bygger på ett manus som Seth Rogen började skriva på redan som 13-åring, handlar om tre killar som går sista året i high school. De är inte det minsta häftiga eller populära, men de är såklart lika intresserade (eller kanske snarare fixerade) vid tjejer ändå. För att få komma in på den coola festen där alla tjejer kommer att befinna sig erbjuder de sig att fixa spriten och, ja, man kan väl räkna ut att det hela inte är en helt enkel och smärtfri process.
Jag gillar verkligen de tre tonårskillarna handlingen kretsar kring. Evan är den Seth Cohen-aktiga, snälla och tafatta killen som är på väg till Dartmouth och bara vill väl, Seth är som en något mänskligare Cartman i South Park och Fogell är den megajudiska och överintelligenta nörden som på sitt falskleg antar det helt osjälvkritiska namnet McLovin (utan förnamn). Trots att man redan en minut in i filmen har hört fler svordomar, könsord och allmänna referenser till sex än vad som brukar rymmas i tio amerikanska filmer tillsammans, blir dialogen på något sätt ändå bara sympatiskt och, framförallt, rolig. De tre kompisarna är så rörande och hjärtevärmande i all sin frustration och spelade självsäkerhet. Överhuvudtaget känns filmen som en komisk och faktiskt väldigt hjärtlig skildring av teenage angst och teenage lust. Bra jobbat, Seth.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar