Ett mycket fint skivomslag, vars titellåt innehåller den fantastiska textraden Om jag hade hud, behövde jag dig då?, vilket får mig att tänka på när Tomas var förband till Nick Drake-dokumentären A Skin Too Few på Palladium i Växjö för flera år sedan, eftersom Nicks syster (eller mamma?) i filmen säger att Nick hade svårt att leva i den här världen, eftersom han just hade "a skin too few."
Igår kväll såg J och jag, en massa par och Ulf Lundell-fans (det är inte samma slags musik!) Tomas Andersson Wij på KB. Vi fick höra alla låtar vi skulle kunna önska oss (utom möjligen Små hål i din röst, men det är förståeligt då den har världens längsta intro) och dessutom hans alltid så vältaliga mellansnack. Han sa att han tycker om folk som blommar sent och det var skönt att känna sig omtyckt.
5 kommentarer:
Ååå, vad det kändes fint att läsa om dina fordonskillar, och ååå vad fint det kändes att läsa om omtyckande känslor för människor som blommar sent.
Tack.
S
jag önskar jag var där. har hört gott om konserten igår kväll. Det är inte ofta man är bortskämd med att känna sig omtyckt.
(det är nick drakes syster. underbar dokumentär. såg den på malmöfestivalen för något år sedan)
S: you and me, babe!
mattias: det var magiskt att först se tomas andersson wij spela och prata om sig själv och nick drake och sedan se filmen! vill se den igen, minns den också som mycket bra.
biljetter bokade till växjö spelningen 18april..
säg inget till n. bara, födelsedagspresent.. //r.
bra present! jag ska försöka hålla tyst, men jag kan inte lova något...
Skicka en kommentar