Let's just laugh

Två saker som nästan alltid hjälper när jag känner mig blå:

1) När Leno, O'Brien eller Letterman har djur med i sina program. I fredags lekte Leno med leopardungar (små som kattungar!) och ett lejon som ville kela (en av mina högsta önskningar är att få kela med ett tamt lejon!) Kattdjur är mina favoriter och tydligen Lenos också. Han har aldrig varit så avslappnad som när han buffade med huvudet mot lejonets hals och jag var fullständigt trollbunden. Annars är det nästan alltid roligast när Conan har med djur och djurexperter i sitt program, helt enkelt därför att Conan är bäst.

2) En bra komedi, gärna med Will Ferrell eller Ben Stiller. I lördags täppte jag igen Talladega Nights-luckan och jag är mycket nöjd. Will Ferrell och John C. Reilley som radarpar är ren humor och Gary Cole imponerar som förlorad fadersfigur. I filmen kombineras vid ett tillfälle dessutom min faiblesse för kattdjur och komedier när Ricky Bobby ska träna bort sin rädsla för att köra och hans pappas terapi innebär att there's a goddamn cougar in the car!

Jag skrattade regelbundet under hela filmen, men tyckte faktiskt att scenerna under sluttexterna var extra bra (I like to think of Jesus like a dirty ol' bum.) Jag gillar när skådisar tappar masken, det blir liksom bevis på att de faktiskt har så roligt som jag själv förmodligen skulle ha om jag vore med i en komedi.