You want to know how hard you'd fall if you did

Nu har jag nästan korrat klart. Tillbaka till Top Model-livet (Danielle vann, yay!) Mitt allra käraste korrminne från tiden på kårtidningen i Växjö är när vi satt tre stycken på redaktionen och en efter en upptäckte ett längdfel i beskrivningen av en blottare som härjade på campus. Det stod ungefär "Mannen var 1,75 centimeter lång och bar en mörkblå täckjacka." Vi låg ganska snart och skrattade på golvet, för om man visualiserar en kille på 1,75 centimeter så kan han ju inte gärna ha så mycket att blotta.

Nyss råkade jag tacka ja till en DN-prenumeration på ett halvår, trots att jag är så pank att vi behöver ett nytt ord för pank. Då har jag dessutom redan nu en gratis provprenumeration på Svenskan. Information overload. Min nya rutin är att läsa tidningen precis innan jag ska sova, eftersom jag av princip inte tänker läsa en bok förrän Siri Hustvedts The Sorrows of an American landar hos mig. Den kommer att vara grym, jag känner det på mig.

På vägen till bibblan idag mötte jag Herr bob hund-sångare med barnvagn samt återupptäckte Always a relief med Radio Dept. Jag har tyvärr lyssnat sönder det bandet, men den låten nådde fram idag.

Some nerve to go against me now that we're ahead
You want to know how hard you'd fall if you did?

It feels like our time has gone to waste
Want to feel strong, not like a waste
Want to feel the illusion
The confusion.

(Här är det nån amerikan från Amherst som gjort en arty video till låten. Ganska fin, faktiskt. Men så är jag ju en USA-romantiker också.)