I don't need love I've got my band

Det är lördag kväll, fullmånen lyser över Karlskronaplan och jag är lite lätt rusig efter att ha ätit en halv lax, potatis, hummersås och druckit ett glas vin och en jättestor mojito på Restaurant Möllan. De är ju kända för sina stora portioner så "en halv lax" är faktiskt ingen stor överdrift. Paret vid bordet bredvid hade en halv oxe var på sina tallrikar. Eftersom min skolas vegetariska mat oftast är en ofrivillig bantningskur och eftersom jag knappt aldrig lagar något annat än sojakorv med bröd, pasta med någon sås eller böngryta med ris (och äter jäkligt mycket nötter däremellan), är jag tacksam för varje gång jag får i mig ett riktigt mål mat.

Idag vaknade jag annars upp med huvudvärk och kunde inte fatta att det redan är lördag igen. Gick en sväng på stan, förbannade utbudet på jeans, köpte en topp för 69 spänn på H&M, en jättefin petrol-blågrön dagbok (Bookbinders design) på Hamrelius och Embassys (ganska) nya singel. Jag gillar stönen mycket. Sexy singel.

Igår kväll var jag, J och M på Canarie Records kalas på Café Barbro. Ett spöke från förr spelade lite oväntat sin musik, men jag var självklart där för att se Billie. De spelade sist och det var precis lika roligt som alltid att se dem. Jag kan aldrig höra mig mätt på A Man from Argentina, bara introt får mig att vilja gråta. Jackson Five from a car stereo singing I want you back, want you back...Jag lyssnar på den varje dag.

Men nu lyssnar jag på Radio Dept:s Pulling our Weight-EP. De är nog faktiskt ett av världens bästa band. Jag ska tillbringa resten av kvällen med mig själv, fundera på varför saker har blivit som de är den senaste tiden och kanske unna mig att vara lite låg.

Till sist en namn-anekdot:
Sexårig flicka från en annan avdelning (kompis med några av mina elever) kommer fram till mig på rasten och frågar:
-Vad heter du?
-Maggan.
-(Paus.) Kan man inte kalla dig Margareta?

Mitt otympliga namn har blivit ett smeknamn.