Måne över Karlskronaplan

När jag kom hem ikväll badade mitt vardagsrum i ett spöklikt, blåaktigt ljus. Jag smög fram till fönstret och där ute lyste månen, stor och vit, inramad av en alldeles midnattsblå himmel. Som ett konstverk. Jag älskar verkligen min utsikt. Och jag tycker att det känns skönt att kvällarna är mörka igen. Ljuset hör våren och sommaren till.

Jag tänkte att det kanske kunde vara en magisk kväll ikväll, eftersom fullmånen ledde mig hem från jobbet, men jag mötte ingen jag ville möta. Jag tog till och med en omväg.

Veckan har varit låg hittills, som en tjurig motsats till helgen. Min kollega frågade idag hur det var fatt, eftersom hon tyckte att det kändes jobbigt att se mig "utan gnista", som hon uttryckte det. Jag sa att det inte fanns mycket hon kunde göra, men att jag var tacksam. Det känns skönt att veta att någon ser efter mig.