Tell no one about tonight

Igår jobbade jag med en av mina favoritkollegor. Hon är så klok, klarsynt och drastisk och jag suger i mig varje ord hon yttrar. Jag berättade om min besatthet av Brideshead Revisited-boxen och att jag bara har två avsnitt kvar som jag inte riktigt vågar se för att det blir så sorgligt när det tar slut. Hon berättade då att hennes man (eller ja, sambo, men det är ett så fult ord) och hans kompis levde Brideshead när de var i 20-årsåldern. De körde hela stilen med 20-talskläderna, livsstilen och attityden. De må ha varit världens största posörer (det tror jag i och för sig inte, de gjorde ju det för att de älskade Brideshead Revisited), det bryr jag mig inte om. Jag tycker att det är fantastiskt.

Igår var det annars fest hela dagen. Halloweenfest (tyvärr) på jobbet, med min kollega M:s hemmasnickrade discolampá (spotlight inlindad i ett rött A4-papper), utklädda barn och massvis med ofrivillig humor. På kvällen såg jag Jay-Jay Johansson på KB och, oj, där har vi en vacker man! En alv i stilrena modehuskläder. Jag måste nog fixa nya skivan, ty låtarna var mycket bra. Efter konserten gick vi till Crush (inte jag och Jay-Jay, tyvärr, utan jag och C), som tyvärr var lite av en skugga av sitt forna sommarjag. Kvällen glimrade dock till på dansgolvet vid klockan 3, då jag dansade till Embassy, Le Sport och Vapnet med den enda kille jag vet som uppskattar att dansa lika mycket som jag.

Det var vi värda.

Till sist vill jag bara säga att nu älskar Ansgar och Evelyne och att jag v e r k l i g e n vill ha Reading is sexy-tröjan.