I min bok är Du för evigt Evelyne

Nu har jag firat torsdag med 11 bitar vegetarisk sushi. Avrundat med två Extra drops sugarfree licorice dental pastilles (perfekt lakritssmak) var det en väl godkänd måltid i min bok.

Veckan har varit låg och orolig, regnig och grå. Det enda som piggat upp mig är Kents nya Hjärta och Smärta-EP - särskilt östtyskromantiska Ansgar och Evelyne - och att piffa i biblioteket på skolan. Biblioteket är mitt hjärtas mål just nu.

Min skola har ett stort, ljust bibliotek med snedtak och takfönster. Men det har sett så övergivet ut med kala väggar, halvtomma bokhyllor och fullkomlig utlåningsanarki. I början av terminen bildades så en biblioteksgrupp (där jag och fyra lärare till ingår) med målet att få biblioteket levande igen. Vi har kastat kilovis med gamla böcker (t ex geografiböcker om Östtyskland), möblerat om på ett trivsamt sätt, flyttat hyllor och sorterat. Jag har kontaktat olika förlag och fått ljuvliga skärmar med bland annat Elsa Beskow-motiv att smycka rummet med. Vi klurar på ett lånesystem och olika sätt att ha biblioteket bemannat. En långsam förändring har börjat ske. När det gäller saker jag verkligen gillar har jag svårt att göra dem halvhjärtat. Alltså längtar jag till biblioteket hela tiden när jag är på jobbet. Jag längtar efter att sortera böckerna ännu mer, i bokstavsordning efter författare. Jag vill hänga upp fler planscher och sätta upp boktips. Jag vill smeka bokryggarna och fixa temautsällningar. Problemet är att jag har så lite tid att vara där. Jag får smita upp när jag har några minuter över. När jag egentligen skulle vilja vara där och beskydda som en fågel som ruvar på sina ägg.