Madeleinekaka och lindblomste

Emma skriver om Go'dag Yxskaft och det får mig att minnas pappas och mina filmkvällar när jag var liten. Jag var väldigt mammig som barn (Nu med? Hm.) och tyckte att det var så tråkigt när hon var borta på möten på måndagskvällarna. Som ett slags muta började pappa köpa med sig bakelser hem (ofta marsipanbakelser i form av gröna grodor med röd gelé som mun och choklad som ögon) och så åt vi dem och tittade på en film när han kom in i från ladugården. Tittade vi på Disneyfilmer eller Emil i Lönneberga? Nej, vi tittade på gamla amerikanska komedifilmer som Go'dag Yxskaft och Snobbar Som jobbar, Mel Brooks Det Våras För- filmer, svenska Änglar, Finns Dom? eller Pang I Bygget. Varje (eller ibland varannan) måndag i flera års tid. Go'dag Yxskaft var min absoluta favorit och jag älskade Barbra Streisands okonventionella, otjejiga uppenbarelse. De här kvällarna förvandlades ganska snabbt från att vara en muta för att förvilla mig bort från att mamma inte var hemma till att bli myskvällar med pappa som jag såg fram emot. Bara vi två, katten och hunden och pappa som skrattade högt på samma ställen varje gång. Såhär i efterhand kan jag ju undra hur kul pappa egentligen tyckte att det var att kolla på samma filmer om och om igen. Förhoppningsvis trivdes han också.

P.S. En gång såg vi Alien i stället. Big mistake. Jag satt med en kudde planterad i ansiktet hela filmen och pappa fick sitta som en kommentator och berätta allt som hände.