Måndag

Det är måndag och jag pendlar mellan hopp och förtvivlan. Just nu leder förtvivlan. Till det passar Joni Mitchell bra. The Last Time I Saw Richard är min favoritlåt med henne (delad förstaplats med A Case Of You, bör tilläggas.) Den är vansinnigt sorglig, vemodig och bitter. Texten är fenomenal:

The last time I saw Richard was Detroit in '68.
And he told me, all romantics meet the same fate someday.
Cynical and drunk and boring someone in some dark cafe.
You laugh, he said, you think you're immune.
Go look at your eyes, they're full of moon.
You like roses and kisses and pretty men to tell you
all those pretty lies, pretty lies.
When you gonna realise they're only pretty lies?
Only pretty lies, just pretty lies.

Fortsättningen.

Och låten.