torsdag, februari 14, 2008

Jag har haft några dagar (eller veckor och månader, känns det som ibland) när jag inte riktigt kan ta mig ur sängen. När jag väl lyckas vill jag inget hellre än att parkera mig under täcket igen. Det har jag också gjort. Igår eftermiddag låg jag under täcket i två timmar. Sedan flyttade jag mig till soffan. Vi kommer inte riktigt loss med syfte och problem till vår uppsats och det driver mig till vansinne. Jag är inte riktigt gjord för att skriva uppsats eller vara långsiktig. Jag vill alltid bara bli klar och se slutet. Det är svårt när man ska hålla på med något en hel termin. Min vilja att bli klar försöker samsas med en vilja att göra något riktigt bra och en känsla av att vara inkompetent. Som vanligt vinner den mest negativa känslan och den föder fler negativa känslor. Jag är nu inte bara en inkompetent student, utan även överkänslig, oförmögen att strukturera mitt liv, dålig på att kommunicera, ful, en trist matlagare och överhuvudtaget ganska meningslös och ointressant. Med andra ord så är jag inte Mia Törnblom.


Men idag ser himlen ut så här och det känns nästan övernaturligt. Kan den vara så blå? Mer än en dag i taget? Kan den please, please vara så maj-augusti?

Jag fick en inbjudan hem till en konferens om svenskämnet för alla som läst till svensklärare i Växjö de senaste tio åren. Jag blir så sugen på att åka ("hjälp, varför har jag pluggat vidare igen, jag kanske borde fortsätta att vara lärare?") om inte annat så för att sitta sal Leonardo igen som jag gjorde för drygt tio år sedan. Då var jag ett sådant litet glin (men jag hade ändå vett att rasa över att förläsaren ägnade tid åt att berätta att reflektion kan stavas både med x och kt. Jag glömmer det aldrig. Idiotförklaringar får mig att koka.)

8 kommentarer:

Anonym sa...

jag tänkte samma sak när jag fick inbjudan! synd att man inte har tjänst så att man kan få gå på det som fortbildning. jag tror man hade kollapsat av nostalgi.

för övrigt är himlen helt överväldigande. man känner sig som en ny människa dagar som dessa.

och du, du gör många saker otroligt bra. glöm inte göra dem när det är mycket som känns tungt.

kram josefine

Anonym sa...

Maggie, jag känner dig inte så värst väl, men ful, meningslös och ointressant är du iallafall inte!

Ms Johansson sa...

josefine: ja vi hade nog skrämt folk, bölat och haft oss.

och tack, jag ska försöka minnas, kram tillbaka!

kristin: skönt att höra, jag ska tänka på det!

Anonym sa...

Åk dit! Vad är det som hindrar att du jobbar som lärare i framtiden om ett drömjobb dyker upp? Eller kanske ännu hellre någon slags kombination av dina båda yrken? Det är väl den lyxen du får för dina extra höga studielån!

Och ja, himeln är lyckoframkallande.
Kram Maria

Ms Johansson sa...

tack för peppen maria, jag behöver sånt!

Anonym sa...

Hej bejb! Jag har också tänkt åka kanske... Leonardo som sagt, bara ordet satte världen i svajning en stund...

S

Sara Britta sa...

Skönt (eller inte?) att läsa om någon annan som sitter och sliter sitt hår över sin uppsats. Jag skriver också uppsats i BoI den här terminen men i Borås och jag längtar tillbaka till små trevliga hemtentor som blir klara på ett par dagar. Fast det här är ju mer intressant, egentligen.

Ms Johansson sa...

sassy: åk! jag gör det förmodligen inte, kan inte lägga pengar på sånt just nu. men jag vill gärna ha en rapport!

brittan: du har rätt, det är mer intressant. svårt dock att hålla geisten uppe...