I left my urge in the ice box

Den som känner "nämner hon Interpol en gång till så spyr jag" kan sluta läsa nu.

Vad skulle jag göra utan dem? Ända sedan jag återupptäckte dem (with a little help from a friend) i januari, har de varit obligatoriska. Min livboj. Ikväll har jag promenerat på mörka, ödsliga gator med Leif Eriksson i lurarna för säkert 1000:e gången och jag blev inte gladare, men det var i alla fall mäktigt. Jag är så tacksam. Mina räddare i nöden.