Like a wrecking ball

Fredag, jag har sovit en runda, drömt att N och två av mina elever var i mitt kök och sedan kontemplerat veckan lite i halvvaket tillstånd. Jag har jobbat varje dag för en lärare som är på födelsedagssemester och det har varit så bra. Jag har fått jobba med mina gamla elever som nu börjat femman och sexan och de är så roliga att vara med. Några är lite stökiga men de flesta är chockartat trevliga och artiga ("Tack för lektionen, Maggan!" Eh?!) I tisdags var vi på stranden och samlade stenar och snäckor och det var så vemodigt för trots att himlen var klarblå var det så kallt och höstlikt. Jag gillar inte känslan av att sommaren är över. Jag tänker att den har varit hemsk, men när jag gick där i blåsten på Ribban kom jag ändå på att jag haft många fina dagar och nätter med N i Jönköping och hemma hos mamma och pappa. Det är bara sista augusti och jag är redan nostalgisk. I alla fall, när vi kom hem från stranden gjorde vi tittskåp och kokade flädersaft av bär vi hittat. Jag låtsasdrack min eftersom lukten av den gav mig kväljningar. Idag har jag bara lullat runt på skolan och hängt med en annan lärare. När han skulle gå och kopiera ett papper sa han "medan jag är borta ska Maggan dansa för er" till klassen. Så vi dansade tango allihop och jag tänkte "herregud vad jag är läraraktig nu!" men vad sjutton, 18 barn som skriker av skratt och glädje är väl inte så illa? Jag får omfamna min präktighet ibland.

Jag saknar skolan, det är ju tydligt. Troligen för att jag bara gästspelar där nu för tiden. Saknar tryggheten, att bli uppslukad av något annat än mig själv, att få en spontan kram av en elev, att komma in i personalrummet och möta välkända ansikten. Så fort jag gått därifrån har jag känt mig blå och ledsen för att jag är tillbaka i min värld igen. Den är så uttjatad. En gång i tiden definierade jag mig som en slacker när jag ju i själva verket är arbetsberoende. Kanske inte alltid för att jag vill, utan för att jag måste. Vi får se vart de här tankarna leder, om de är tillfälliga eller inte.