Ickedag

Jag har sovit i två timmar och jag hatar hur världen känns efter eftermiddagssömn. Helt overklig, okänd och klibbig. Jag var dock tvungen, då jag började jobba sju i morse och traditionsenligt inte sov någonting inatt. Jag lade mig, kände att jag inte kunde vara och gick ut och promenerade vid midnatt. Det hjälpte inte. Jag bara vred mig så att sängen såg ut som en brottsplats i morse (utan blod, dock.) Steg upp med lock för höger öra, ingen röst, hosta, snorflod och en kniv rakt in i vänstra tinningen. Som tur var kom första barnet till skolan tio över sju, så jag hann aldrig sätta mig ner och sluta andas. 37 barn, åtta timmars målbrottsröst, två nya vikarier och en störtskur senare kändes mina ben som bly och jag fick äntligen åka hem och lägga mig igen. Nu är det som en ny morgon: lock för vänster öra, snor, kli i halsen och kniven sitter kvar den också.

Slutgnällt för idag. Nu ska jag försöka känna igen världen igen.