Jag vill inte gå och lägga mig

En vän ska gifta sig och idag har jag varit på möhippa för henne. (Flickr.) Ingen djäkla slöja och inget fjanteri på stan, tack och lov. Efter en tur till Kallbadhuset (med betoning på KALL) for vi hem till en av tjejernas lägenhet och fixade middag, umgicks och sjöng Singstar i flera timmar. Singstar 90's fick mig nästan att gå upp i limningen. Unbelievable med EMF, Lovefool med Cardigans, Torn med Natalie Imbruglia, Step By Step med New Kids On The Block...både barndom och tonår på en enda skiva. Då och då blev man påmind om att syftet med hela festen faktiskt var kärlek och då kändes det nästan lite andäktigt. Att höra min vän berätta om varför hon vill gifta sig med just den man hon ska gifta sig med var så fint.

En stor grej för mig var annars att jag drack min första kopp kaffe på ungefär fem månader. Jag slutade då för att jag inte vågade utsätta mig för koffeinet längre och jag vet egentligen inte om jag vågar göra det än. Men åh, vad gott det var. Jag har saknat smaken. Jag blev lite darrhänt och hjärtat slog lite fortare en stund, men det var inte så farligt. Jag kanske vågar dricka en kopp till snart. Mitt mål är att kunna dricka kaffe utan att tänka efter före. Sånt där som normala människor sysslar med.