En sjuklig längtan efter det romantiska, kosta vad det kosta vill

The Girl Least Likely To är en intressant blogg om litteratur och populärkultur. Jag hakar på uppmaningen att citera några romaninledningar som satt spår:

1. I was born twice; first, as a baby girl, on a remarkably smogless Detroit day in January of 1960; and then again, as a teenage boy, in an emergency room near Petoskey, Michigan, in August of 1974.

(Middlesex - Jeffrey Eugenides. Fantastisk historia.)

2. Jag föddes 1927, enda barnet till medelklassföräldrar, båda engelska, och vilka själva var födda i den groteskt förlängda skuggan - som de aldrig tillräckligt lyckades höja sig över historien för att ta sig ur - efter den monstruösa dvärgen drottning Victoria. Jag skickades till en privatskola, jag slösade bort två år på min militärtjänstgöring, jag studerade i Oxford, och där började jag inse att jag inte var den jag ville vara.

(Illusionisten - John Fowles.)

3. Finns det som man brukar kalla "det ödesdigra misstaget", den där iögonenfallande mörka sprickan som löper tvärs igenom ett liv, utanför litteraturen? Jag brukade tro att det inte gjorde det. Nu tror jag att det gör det. Och jag tror att det är det här som är mitt: en sjuklig längtan efter det romantiska, kosta vad det kosta vill.

(Den Hemliga Historien - Donna Tartt. Boken som förändrade mitt liv.)

4. Det var en besynnerlig, kvav sommar, den sommaren de skickade makarna Rosenberg till elektriska stolen, och jag visste inte vad jag gjorde i New York. Jag är fånig med avrättningar. Tanken på att avrättas i elektriska stolen ger mig kväljningar, och det var det enda tidningarna skrev om - feta rubriker stirrade upp mot mig i varje gathörn och vid varenda unken, jordnötsosande tunnelbanehåla. Det hade ingenting med mig att göra, men jag kunde inte låta bli att undra hur det kunde kännas att brännas levande längs med nerverna.

(Glaskupan - Sylvia Plath. Inledningen sätter tonen för hela boken.)

5. En tidig morgon i Mumindalen vaknade Snusmumriken i sitt tält och kände att det var höst och uppbrott i luften. Ett uppbrott kommer som ett språng! Med ens är allting förändrat och den som ska resa är rädd om varenda minut, han drar upp tältpinnarna och släcker glöden snabbt, innan han blir hindrad och utfrågad, han springer medan han kränger ryggsäcken på sig och är äntligen på väg, plötsligt lugn som ett vandrande träd med varje blad i fullständig vila. Tältplatsen är en tom rektangel av vitnat gräs. Och senare på morgonen vaknar vännerna och säger: Han har gett sig av, det blir höst.

(Sent I November - Tove Jansson. Uppbrottets melankoli uttryckt så som ingen annan kan göra det.)

Jag älskar för övrigt även fortsättningen på samtliga ovanstående böcker. Obligatorisk läsning allihopa.