Peter Jöback.
Tack J och Jon Jefferson Klingberg.
Samma år som vi sågs nån gång på Gondolen
sen sågs vi igen och jag längtade så
det var nånting i luften den hösten
det var dimman och ljuset och rösten
Jag ser smutsen och mörkret i Gamla stan
känner doften av rädsla från Stureplan
och jag vill bara gråta
så vackert är Stockholm i natt.
Förutom att låten är underskön, får jag lite Sarah-vibbar av videon. Fast mer 2000-tal och arty. Och utan Sarah då.
söndag, september 30, 2007
En musikalartist, där ser man
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar