Jag håller med.
Jag skulle av princip kunna hata den här låten och störa ihjäl mig på muppshowen, men i stället tycker jag mer och mer om den. Det är något väldigt rörande med den, särskilt när pianot kommer igång. Sedan tycker jag att det påminner om Sigur Rós också. Och lite Manic Street Preachers.
God natt, jag borde ha sovit för flera timmar sedan, men behövde tänka på annat. Tack Bosnien!
onsdag, maj 28, 2008
Douze points
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar