En helt egen vattenvärld

Jag såg Wes Andersons The Life Aquatic with Steve Zissou igår - äntligen, får man väl säga. Både Rushmore och The Royal Tenenbaums ligger mig varmt om hjärtat så jag gillade ju Life Aquatic redan innan jag sett den. Jag är sällan kritisk mot saker jag redan bestämt mig för att gilla.

Och Life Aquatic var fin, lågmält rolig och komplett tokig. En medelålderskris kryddad med röda mössor, Bill Murray (respekt), specialtillverkade Adidas, Jeff Goldblum (cool), fantasifiskar, knallpulverpistoler och lite fader/son-bonding. Det var dock först i slutet, när hela besättningen på Zissous båt befinner sig i en (yellow) ubåt och äntligen hittar vad de letat efter, som jag kände det där ordentliga stynget i hjärtat. Med Sigur Ros som ackompanjemang blev plötsligt pojkäventyrssagan allvarlig.