"I don't know"

Jag har kommit på en sak till som förenar Lost in Translation, Garden State och Eternal Sunshine of the Spotless Mind: slutscenerna/sensmoralen. Det slog mig när jag såg om Eternal Sunshine i går natt. Alla tre slutar med ett ärligt och kanske ändå lite hoppfullt "I don't know." Bob viskar något ohörbart i Charlottes öra innan han lämnar henne och Tokyo; Large frågar "So now what?" innan han kysser Sam på flygplatsen; Clementine förklarar för Joel att hon säkert kommer att tröttna på honom och känna sig fångad igen för det är så hon fungerar och han säger "okey" och ler. Den där ovissheten om framtiden. Att man aldrig kan veta. Att man fortsätter ändå. Den är så sympatisk.