Let's pretend we're bunny rabbits

Det här kan låta som något stulet ur en sådan där präktig Barn talar till Gud-bok eller dylikt, men jag svär, det är alldeles sant.

Jag och min kollega A har drama med ettorna. Vi sitter i en ring och gör en övning som går ut på att en elev ska beskriva ett ord och så ska resten gissa vilket ordet är. O har precis beskrivit ordet kudde med att "man kan lägga saker under den." Jag frågar honom vad man kan lägga under den och han svarar blommor, vilket leder oss in på att man kan plocka sju sorters blommor och lägga dem under kudden midsommarnatten - "och vem drömmer man om då?", säger A. H lyser upp i ansiktet, räcker ivrigt upp handen och svarar: "Påskharen!"

Jag och A fattar inte direkt hur fantastiskt roligt detta är, utan A säger: "Nej, det gör man definitivt inte!" Då räcker H upp handen igen, med ett ansiktsuttryck som säger "NU vet jag!", och säger: "Gud!" Då kan inte jag hålla mig längre utan börjar skratta högt (jag har dessutom börjat visualisera hur en dröm om Påskharen skulle se ut.) A börjar också skratta och E räcker upp handen och säger ett självsäkert: "Jesus!" Jag skrattar nu så att jag gråter, Anita håller på att krevera och barnen...tittar på oss med frågande miner. Eftersom vi inte kan sluta börjar H se lite sur ut och säger ett demonstrativt: "Men sluta nu, nu fortsätter vi." Samtidigt håller lille S upp händerna i luften och gör tecknet vi gör i vår klass när det ska vara tyst. Det var pricken över i. Tack och lov skulle vi gå till maten just då, så vi fick lov att bryta lektionen. Jag var alldeles blöt i hela ansiktet efteråt. Så här stor humor upplever man sällan på riktigt.