torsdag, oktober 27, 2005

Schh..

Min mamma brukar säga att hon och jag är sammanlänkade, själsligt och framförallt kroppsligt. Hon känner av mina krämpor och jag märker mer och mer att jag ärvt hennes. Mamma brukar bli hes en gång om året - nu har även mina stämband tagit en time-out. Allt jag säger låter som en viskning eller i bästa fall en rosslande kråka som hamnat i målbrottet. Mer än vanligt lägger jag märke till hur mycket av mitt arbete som består av prat. Genomgångar, tröst, konfliktlösning, högläsning, prat med kollegor, prat med föräldrar, småprat med enskilda barn. Ofta pratar jag i princip oavbrutet nio timmar om dagen, med bara vissa minuter av tystnad. Och jag hör lika mycket prat själv. Om någon undrar varför jag är så dålig på att ringa till folk; här är svaret. Jag är sönderpratad.

Idag är jag bara en kropp på jobbet. På ett sätt är det skönt att ha ett legitimt skäl att vara tyst; på ett annat sätt känner jag mig helt meningslös.

5 kommentarer:

B sa...

Oj, oj....börjar själv märka av det där med rösten. har känt mig öm i halsen hela veckan.

Hoppas att du mår bättre idag, fredag, Maggie och inte bara för att jag vill dansa utan för att jag bryr mig om daj men....vill så gärna dansa....

Ms Johansson sa...

puh, thank god it wasn't spam...jag gråter framför datorn medan j läser för barnen. bättre än att gråta i personalrummet iaf. men eftersom jag gjorde det förut så verkar det som att jag kan gå hem lite tidigare idag. beebs, jag har sett fram emot den här helgen...jag får inte prata alls, men dansa sa syster inget om...

B sa...

I'd rather dance than talk with you........

tralla-la! put those dancing shoes on, rött läppstift and we're going out!

B sa...

skulle nog vara I'd rather dance with you than talk with you för ingen dansar som du!

PUSS

Ms Johansson sa...

tillsammans är vi oslagbara, baby