Christmas came and went

I could have been someone,
so could anyone,
you took my dreams from me,
when I first found you.

I kept them with me babe,
I put them with my own,
can't make it all alone,
I've built my dreams around you.

Fairytale of New York spelades flera gånger under julaftonen hemma hos oss och den blir mer och mer gripande för varje gång jag hör den. Jag är överhuvudtaget väldigt sentimental den här julen. Den finaste stunden igår var när jag satte mig vid pappas stereo igår eftermiddag och lyssnade på sång efter sång med hjärtat i halsgropen och tårarna brännande i ögonen. Your Song och Tiny Dancer med Elton John, Leaving New York med R.E.M. (där brast det nästan), California Dreamin' med The Mamas and the Papas, The Boxer med Simon and Garfunkel och så, det mest överraskande: Superstar från Jesus Christ Superstar. Tänkte att det var ju en passande låt att lyssna på en julaftonseftermiddag och så, pang, blev jag helt blown away. Mamma tittade in för att fråga något och när jag skulle svara började jag gråta så att jag hulkade. Förträngda problem utlösta av en rockopera? Kan så vara. Kanske var det bara Judas som sjöng Don't get me wrong, only wanna know med sådan desperation i rösten att jag rös.