Have yourself a merry little christmas

Så, då sitter jag vid pappas dator igen, i gröna rummet på andra våningen i huset som vilar på en kulle mitt ute i Smålandsskogen. Ute är det alldeles tyst och det enda som hörs inne är mamma som öppnar kylskåpet. Tidigare idag var det inte lika tyst, då pappa spelade min julskiva på högsta volym i finrummet. Han upptäckte Fairytale of New York med Kirsty McColl och Pogues, spelade den flera gånger och jag kom på honom med att torka en tår ur ögonvrån. Like father, like daughter. Lite senare gick vi ut för att hugga oss en gran. När jag var yngre kunde det ta flera timmar, eftersom jag var pedant och perfektionist och började gråta om inte granen var vacker. Idag gick vi utanför dörren och tjugo meter ut på åkern bakom lillstugan, tittade ut en smal gran (mammas order) utan grenar på ena sidan, högg ner den och gick tillbaka igen. Det tog tjugo minuter. Mina gamla nojor och hang-ups har ersatts av nya, helt enkelt.

I går kväll pimplade jag öl framför Årets Bästa Överraskning: digitalboxen. Jag är van vid att titta på skräp när jag är hemma, eftersom vi tidigare bara haft ettan, tvåan och fyran. Inte längre. Nu har vi 1, 2, 3, 4, 5, ZTV, MTV, VHI, STAR!, Canal+, you name it. Jag skakade nästan av upphetsning inatt, då Cityakuten (det sorgliga avsnittet där Dr. Green måste sluta jobba p g a sin cancer), Eternal Sunshine of the Spotless Mind, sjukt bra musikvideor på VH1 och Döda Poeters Sällskap gick samtidigt. Och, jag råkade sätta på VH1 precis när I'd Rather Dance With You than Talk With You satte igång. Äntligen fick jag se den underbara videon!

Man måste älska televisionen.