A feeling called stress

Åkte hem till Småland igår och av någon anledning - sömnbrist? - mådde jag vansinnesilla hela dagen, kvällen och natten. Somnade i bilen hem, i soffan framför en deckare som jag och pappa skulle se och till sist i sängen. I morse vaknade jag av att mamma och pappa pratade hetsigt utanför min dörr och jag kunde höra orden "vägg" och "fuktskada" förekomma flitigt. Snart anslöt sig fler röster och jag insåg att mina tre fastrar hade slutit upp. Hela min kropp sa "nej" till väckningskommittén men det var bara att stiga upp och möta folksamlingen.

Medan mina fastrar, som visade sig vara här för att rensa ut förråden som var fyllda av farmor och farfars grejer, invaderade huset passade jag på att bråka med mamma som var minst lika stressad som jag, eftersom hon upptäckt en fuktskadad vägg, var försenad till jobbet och skulle på födelsedagskalas efter det. Good times. Jag försökte andas och parera fastrar medan jag städade altanen och vardagsrummet. När jag så småningom satte mig i trädgården för att varva ner och läsa Joan Didions Ett År Av Magiskt Tänkande (läs!) hörde jag hur en bil körde upp för vägen och hur någon ropade mitt namn så att det ekade över hela skogen. Det var en av mina kusiner som tittat förbi för att hjälpa till med rensningen. Han ville höra allt om min status och erbjöd mig en cigarett som jag motvilligt tackade nej till. Släktträffen tog dock inte slut där. Ännu en bil (den femte) körde upp på gårdsplanen och det visade sig vara min moster som är hemma från Afrika, hennes dotter samt hennes två döttrar. Eftersom jag gillar dem skarpt var det bara fint. Jag har inte träffat mina kusinbarn mer än en gång förut och de var underbara varelser. En lång, lite försiktigt och väldigt klok 5-åring med enorma ögon och ljusbrunt på gränsen till blont krulligt hår i en sky kring huvudet och en liten korkskruvslockig 1,5-åring som pratade på sitt eget språk, log och skrattade hela tiden. De har båda stänk av Afrika i sig och är sällsynt vackra och bra. Jag föll som en fura och det är långt ifrån alla barn som får mig att göra det. Jag är lite förvånad själv.

Projekt nedvarvning har inte riktigt lyckats på hela dagen. Ska testa med Bones och Conan O'Brien nu.

Här är det förresten animal kingdom som vanligt. Jag gick just ut för att ta lite luft och stötte på en grävling. Den sprang iväg, stannade till, vände sig om och tittade på mig. Då sprang jag.

Och, just det, dagens Interpollåt är Pace Is The Trick. Jag kreverar.