Inatt sov jag...noll minuter! Noll komma noll. It's not right, but it's okay, I'm gonna make it anyway. Men det fascinerar mig så till den grad att jag inte orkar böla över det (just nu.) Min sömn har varit ur funtion allt för länge för att jag ska orka hetsa upp mig över det. Jag släckte lampan vid två (alldeles för sent eftersom jag skulle upp halv sju) och sedan låg jag och tittade på klockan tills hon plötsligt var tio i sex och natten var slut. Jag fattar inte riktigt vad som hände, förutom att jag började grubbla så fort jag släckte lampan, men det gör jag ju alltid. Jag brukar åtminstone sova några timmar innan klockan ringer. Fascinerande, som sagt.
Idag var första dagen på jobbet. Tur att det inte var en ny arbetsplats. Nu gjorde det inte så mycket att jag såg ut som ett missfoster i håret och hade gråtiga ögon. Jag har jobbat med två män och det var trevligt. Mycket prat och flams (från min sida.) Eftersom vädret påminner om kylig, tidig vår kunde vi inte gå till stranden med barnen, så vi åt konstant. Mellan klockan 7.00 och 16.30 idag åt jag:
Frukost: två mackor, corn flakes och juice.
Frukost på jobbet: fralla med ost och ett glas mjölk.
Mellanmål: två potatisbullar med lingonsylt. Äppelpizza som min kollega slängde ihop. (Sjukt gott.) Vaniljvisp till det.
Lunch: quorngryta med tomater, ris och sallad. En elevs kommentar när hon såg min portion: "Hur mycket ska du äta egentligen?!" En stor slice äppelpizza på det.
Jag är rätt nöjd. En vanlig dag äter jag frukost och kanske en macka till under samma tidsrymd. Min mamma skulle bli stolt över mig idag.
torsdag, juli 19, 2007
Insane in the brain
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
jag är imponerad av ditt avslappnade sätt att tackla en totalt sömnlös natt med efterföljande arbetsdag. det är inte skitkul, så att säga.
usch nä, jag får panik när jag inte kan somna. det är så hemskt.
jag vet inte hur jag lyckades, jag brukar ju oroa mig för allt. men eftersom jag sover så lite har min kropp vant sig vid för lite sömn och reagerade inte nämnvärt på ingen sömn. men visst, det sliter på mig, det vet jag. sällan har jag haft så nära till gråt, galenskap och irritation.
Skicka en kommentar