söndag, juli 29, 2007

Åh vilket party!

J och jag skulle gå ut ikväll. Vi hade planerat att gå till Debaser, där det var någon het fest tydligen. Jag plattade J:s hår med plattång och hon blev het nog att koka ägg på och sedan gick vi ut i den 15-gradiga sommarnatten. Kön vid Debaser var några hundra meter lång och det var ett dåligt omen. Vi kom ju inte in. Hela Möllan i övrigt verkade ödsligt, så vi fortsatte till det enda stället som hade en liten kö: Chokladfabriken. Jag anade oråd när jag på planschen utanför såg att det utlovades sand på golvet, men vi gick in. Synen som mötte oss är obeskrivlig. Ett hundratal 18-åringar (jag vägrar tro att de var 19 fyllda, trots att det tydligen var 19-årsgräns) dansade och drack på sandgolv, inramade av Baywatchinspirerad rekvisita. J och jag sökte efter sätt att få ett slut på vårt lidande och frågade oss samtidigt hur det kommer sig att just vi två lyckas vara de enda 29-åringarna i Malmö som alltid hamnar på 18-årsställen (okej, 19 då.) J gick till baren och fixade en drink till sig och ett glas kylskåpskallt rödvin till mig. Vi dansade ett par danser mest för att inte dö, sedan hämtade vi våra jackor och gick igen. Utanför mitt pratade vi lite om livet och det är aldrig upplyftande dessa dagar. När jag såg mig i spegeln på väg upp i hissen i mitt hus såg jag ut som en clown/transvestit. Ska slänga mitt läppstift nu.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Välkommen till klubben.. klubben för vi som inte riktigt känner oss hemma i utelivet längre. När varenda ställe populeras av 18(19)-åringar som är mest ute efter att supa och slåss. När flyern utlovar "bailecrunk med banjoclash" och man står som ett frågetecken. När ställena man verkligen fortfarande trivs på har decimerats till en eller två stycken. När förfesten med kompisarna känns mer givande än själva utgången.
Tror inte det handlar så mycket om den faktiska åldern, mer om en inre mognadsprocess. Välkommen till klubb 30.. Det är inte så jävligt här. Bara lite annorlunda. Och vad vore livet utan utveckling?

T

Ms Johansson sa...

det är alldeles rätt och jag tycker inte att det känns så hemskt alls att närma mig 30. det som gör mig mest konfunderad är snarare att jag och J alltid lyckas hitta de ställen som bara 18-åringar går till! What's up with that, liksom?! Vad är det för fel på oss? Kan vi inte läsa?

och "bailecrunk med banjoclash" - haha, humor!