Att lyssna på Martha Wainwright igen känns nästan obehagligt, eftersom hon är så mycket hösten 2006 för mig. En bitvis väldigt bra, bitvis ganska dålig höst. Hur den än var så var hon med och hon var:
bitter: Yeah, her tits were higher than mine, with a waist that is sugar-fine. I heard she could read and write too, and she's getting a degree in fucking you.
vansinnigt sorgsen: I'm not such a good lover, I'm a better talker, so when you touch me there, I'm scared that you'll see not the way that I don't love you, but the way that I don't love myself.
arg: You bloody motherfucking asshole.
uppgiven: I have no children, I have no husband, I have no reason to be alive, oh, give me one.
frustrerad: And I don't care if you if you love me tomorrow just love me tonight and I will be all right, I'll be all right, I'll be all right, until tomorrow night.
Jag trivdes med henne då och jag gör det nu.
tisdag, augusti 28, 2007
Modfälld
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
såg att du hade lyssnat på henne och blev också sugen. det var riktigt sjukt eftersom hon, som bekant, också var med mig hela förra hösten.
visst var det? jag får lite märkliga rysningar då och då när jag lyssnar.
Fy fan vad jag blir sugen på martha! Frustrerande bara att hon har raderats från min iPod och att mina skivor ligger på nån vind nån stans. Men tack för påminnelsen!
så lite så!
Skicka en kommentar