Retro

Det här facebookandet gör mig konstig till mods, både på bra och dåliga sätt. Jag fastnar hos något spöke från förr och klickar mig vidare och vidare och hittar folk jag hade glömt fanns och blir så förvånad över att de har blivit...vuxna. Gått vidare, har egna liv. Och så börjar jag tänka på att jag också har ett liv och hurdant det är och herregud, sedan vet man inte var man hamnar.

På tal om det förflutna har jag precis pratat i telefon med S för första gången på evigheter. Jag pratade om allting på en gång och undrar om hon behöver ett yogapass för att varva ner nu. Men det var underbart att prata med henne igen. Jag blev nostalgisk, det blir jag alltid. Vi börjar alltid prata om tiden i Växjö, det är liksom oundvikligt. Det var ju där vi började. Men vi kom överens om att det livet är över, på gott och ont. Mest gott egentligen. De viktigaste människorna därifrån är i allra högsta grad närvarande i mitt liv idag. Och resten, det är dyrbara minnen att plocka fram då och då.